Ive´s blog

Dagens analys

2007-04-26T11:30:00.000-07:00

Igår skaffade jag mina inträdesböcker vilka med första blicken verkar kuiva upphöjt till 10, men så småningom borde man börja befatta sig med dem... Trevligare var dock att Hanna och Benji råkade vara samtidigt i stan å ungdomsarbetets vägnar för att skaffa material för partyhattar:)
Jag blev och fundera mycket över den diskussion vi förde om olika folkgrupper. Har speciellt funderat över vårt egna lands "folksjäl" och dess positiva respektive negativa sidor. Det som jag högt uppskattar med finsk kultur är ärligheten. Tack vare den har vi uppnått en ställning som världens minst korrumperade land och kan även därför anse oss ha hög moral på det området.
En annan mycket bra dygd som man har är ödmjukheten. Man skryter inte i onödan om saker och man lyckas alltid bibehålla humorn i "braggandet". Inte blev folk avundssjuka på bröderna Rytsölä när dessa köpte sina Lamborghinis under IT-boomen, det ansågs vara mer av en kul grej.

En annan sak som finländarna är mycket bra på är också att kontrolera sina känslor. Detta kan man se på politiken vårt land för. När jag idag vaknade fick jag höra att det varit kravaller i Tallin p.g.a rivandet av en rysk staty som hedrar de röda arméns soldaters minne som stupat under andra världskriget. I och för sig förstår jag varför esterna är bittra på ryssarna efter närmare 50 år av ockupation, men det är ingen orsak att vanära de dödas minne!
Sådant har man som tur inte gett sig in på här i Finland, utan man har på ett mycket vist sätt utvecklat handelsförbindelserna med Ryssland vilket påvisar att man har en förmåga att skilja på den underliggande bitterheten och ändå bygga kontakter som är till fördel för vårt land. Det finns ingen vits i att riskera mista alla möjligheter att föra handel med en så stor stad som St:Petersburg som också är så nära. Även tyskarna har insett möjligheterna med den ryska och ukrainska marknaden vilket har varit till fördel när de nu har börjat rida ut ur sin ekonomiska kris, så det är bra om Finland lyckas hålla sig med i utveckingen.
Jag vill i och för sig inte förhärliga östförbindelserna, ryssarna har mycket i sin historia att göra upp med och landets instabilitet ger inte heller någon bra bild för de utländska investerarna. På det viset är det också bra att finnarna har en sund skepticism mot ryssarna. Det är något man klart saknar i förhållandet till den näst största handelspartnern Tyskland. I Finland har man tydligen alltid haft en sådan bild av att tyskarna är pålitliga vapenbröder som alltid är ärliga. Resten av Skandinavien har en mera realistisk bild av det hela och låter sig därför inte alltid luras av tyskarnas vackra ord om europeisk enighet, men därför har också förhållandena dem emellan varit mera spända. Dock är det jättebra att tyska företag investerar i Finland vilket ökar på välfärden, men ibland är finnarna lite för blåögda gällande alla löften. Detta är sedan också det som finnarna oftast har problem med, man tror att alla andra är lika ärliga som man själva är. Därför har också många goda finska affärsidéer förts utomlands till ett allt för lågt pris.

Jeps, så mycket analyserat för idag, ha det bra allesammans!

Franska streck

2007-04-25T00:34:00.000-07:00

Eftersom jag idag finner det mycket svårt att framställa en text som skulle vara flytande berättar jag istället med franska sträck situationen:

-Var i Jyväskylä under veckoslutet, träffade kusin, morbröder m.m. Jag fick lämna allt sunt förnuft och intellekt hemma och istället skratta till min morbrors och kusins galna juttun. Sedan tittade vi på Top Gun och någon dokkari om främlingslegionen.

-Var i måndags på cell-ledarkurs. Det är på sätt och vis ganska tungt, många konkreta förändringar krävs både på andligt plan och på praktikens område. Man har fått många praktiska råd som man inte ens kommit att fundera på förr, men desto intressantare blir det bara.

-Anmälde mig igår till prepkurs i Grani som kommer att sluka upp en stor del av nästa vecka. Hoppeligen faller det några guldkorn till mig och Benji från institutets enorma kornbod av information.

-Försöker effektivera denna vecka. Tyvärr har det inte riktigt lyckats. Men trots det vill jag inte börja klaga på saken eftersom desperation inte leder någonvart (har jag upplevt). Jag har bland annat försökt vakna klockan 06.00 varje morgon så att jag skulle ha mera tid för Gud och för att planera sådant han har inspirerat mig till. Det går trögt. Trots det är jag övertygad att Gud hör bön och att situationen kommer att lösa sig om jag söker Hans vilja.

-Är glad över att solen igen har tittat fram lite smått. Visst är det nedlugnande med mulet väder också, men tydligen kan jag inte dra nyttan utav det, så bättre såhär!

Delårsrapport

2007-04-18T08:26:00.000-07:00

Joo, faktiskt, jag hade ju denna blog också! Märkte att man tydligen inte har hunnit uppdatera på flera veckor så det är på tiden. I mitt förra inlägg skrev jag om att jag var på väg till Stockholm så jag måste väl börja med att redogöra därifrån. Jag åkte dit med min far en jättehärlig vårdag då solen lyste vid Helsingfors hamn. Från M/S Mariellas däck tittade jag över staden och Sveaborg som såg så otroligt vackra ut! Nästa morgon anlände vi till Stockholm var solen likaså lyste. Vi åkte dock genast ut till Orminge/Nacka så att vi skulle hinna med allt.
På onsdagmorgon for jag sedan till Åkersberga var jag träffade Fredrik. Vi stod bl.a. på bryggan och tittade på den vackra skärgården. Mot kvällen började hans familj komma hem och de var alla jättetrevliga människor, speciellt piggade deras glada fyra-åriga bror upp min dag. Sedan for vi till församlingens ungdomssamling i Åkersberga centrum. Det var ett ungt gift par som gav råd om sällskapande vilket var intressant. Församlingen verkade ganska liten, men en mycket god kristen gemenskap rådde så det var helmi! Även tre killar från Rissne pingstförsamling (Sundbybergtrakten) var och hälsade på så vi talade lite om allmän värnplikt i Finland och om det religiösa klimatet i våra länder.
Nästa morgon förde Fredrik mig till stationen och jag for till Forum Nacka för att sköta om ärenden. Där kom jag att fundera över hur tråkig stämningen är i de svenska köpcentren, alla verkar ha någon enorm konsumtionshysteri trots att utbudet där verkar mycket mindre än exempelvis i Jumbo (som dessutom känns mycket trevligare). Nåjoo, må de ha sin köpfest, men hoppeligen finner de någon dag Jesus som kan fylla det enorma vakum som materialismen lämnar efter sig. På kvällen träffade man igen bekanta och dagen därefter var det tillbaka till Hesa.
På söndag var det sista gången man åkte tillbaka till milin var veckan bestod av att bära alla sina saker till rustförrådet och av att mottaga spaka. På torsdagen var det sedan sista adjö till brigaden, inte en dag för tidigt. Sista månaden kändes verkligen enformig, men trots det mindes jag de goda tiderna där och tog farväl av många människor som blivit mig nära och kära. Vissa kommer jag att se åter, vissa knappast mer. KBG blev även bakom, må Herren välsigna att det skall bli till uppbyggelse för de nuvarande och kommande beväringarna. Cirka 210 dagar fungerade jag som bevpastor där. Trots att det varit tungt kändes det även inspirerande och jag anser mig ha hedrat veteranernas minne bäst genom att fungera i just den tjänsten.

På påsken for jag till Easter Conference i Vasa vilket var riktigt härligt. Jag fick träffa Tiainen och Gädda och prisa Herren tillsammans med Ohi on-crewn Natte och Petter. Man lärde sig känna många nya människor och man kunde prata om viktiga trosfrågor:) Speciellt konstruktiv kändes hemresan då man satt och visionerade om framtiden med Natte. Det känns att Gud har lagt många saker på mitt hjärta, nu är det bara att börja ta itu med sakerna! Överlag har det kännts jättefint att leva på sistone, speciellt med den vetskapen om att man är frälst, halleluja! Det är så verkligt att man före läggdags bara kan falla ner på golvet och skratta av glädje och prisa Herren och be för vadsomhelst som man funderar på.
Jättehärligt har också varit att få vara tillbaka till Markus församling och ha sina vänner nära sig. Gemenskapen bygger upp så mycket. Nu har jag och Henrik även gett oss in på cell-ledarutbildningen som verkar riktigt spännande. Jag känner till konceptet redan från militiden, men att få se hur det fungerar i praktiken är megaintressant!

Imorgon bär det av till Jyväskylä för en begravning. Tyvärr kan jag inte komma på missionsprovinsmötet som verkar intressant. Borde komma tillbaka på söndag kväll. Herren med er kristna bröder och systrar!

Semester

2007-03-27T02:07:00.000-07:00

Jeps, då har en ny vecka påbörjats och nya visdomar har den fört med sig. Förra veckan var min sista egentliga vecka i militären och det känns nog supercool! Nu återstår bara att lämna in allt stuff som man i tiderna kvitterat ut därifrån, sedan är det bara att vänta på det magiska datumet 5.4 då det är över för gott. Det har varit roligt, men på senaste har saker och ting börjat få en så stark bismak av trä att det känns att man måste börja se frammåt.
Veckoslutet började helt väl med att man träffade Härski och sedan blev man inbjuden med till Filadelfiakyrkan och lyssna på en predikant vilkens budskap var faktiskt givande. Jag gillade att han starkt underströk att under inte sker utan tro som kommer från Gud, för att ifall vi själva försöker tro vill det inte bli till något. Det är bra att få höra om dessa under eftersom den lutherska kyrkans linje i allt högre utsträckning verkar vara att sådana inte sker längre.
På lördag var det film-bastukväll hos Tommy, riktigt kiva. Jag har verkligen saknat denna gemenskap med alla ungdomar i församlingen så det var positivt:) På söndagen for jag iväg till Kyrkslätt och gratulerade min morbror på sin födelsedag, sedan till Haga var Quests bönesamling hölls. Quest är ett verkligen bra initiativ, vi får be att dess ändamål går i uppfyllelse.
På måndagen gick jag med Härski till Viiks bibba och träffade Niko där. Vi inspekterade hans studieplats och åt vid unicafe. Dessa biologer verkar ju ha mera av en stad för sig själva där, verkligen flott! Efter det gick vi till Härski och tittade filmen Metropolis där. Det är en scifi-klassiker regisserad av den österrikiske filmmakaren Friz Lang år 1927 vid Babelsberg Filmpark i Berlin. Man märker att många sammhällskritiska framtidsvisioner har sitt ursprung i denna film.
På kvällen blev det alfafest. Jag blev speciellt intresserad av Allans andakt där han talade om hur även missmod, utan att vi ens kommer att tänka på det, kan vara en synd. Det är ju verkligen frimodighetens motsatts och är till ingen uppbyggelse, utan är bara en form av feghet. Jag märker att jag har blivit mycket starkt påmind om detta på sistone. Min beväringspastorsvän i RUK i Fredrikshamn skickade mig en mail om hur han hade blivit skraj över att så många inte känner Jesus och hans frälsningsgärning, därför vill han nu i sina andakter föra fram frälsningens budskap så starkt som möjligt. Började just fundera över huruvida man själv lyckades med det under sin tid...
Idag bär det av till Stockholm var jag skall träffa vänner och släktingar. Jag kom överräns om att träffa Fredrik Winberg (reservens KBG:are) i Åkersberga. Hans församling har ungdomskväll på onsdag so ai äm loking fåårvard to dät:)

Herren med er! Vi syns!

Utmanad

2007-03-14T03:15:00.000-07:00

Jag blev utmanad av Tommy och Jossan.

REGLER:Bloggare som blir utmanade skall skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att detta är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag tycker om att bygga modelljärnvägar och landskap.

2. Brukar ganska ofta cyckla hemifrån till staden under sommarnätterna för att det är intressant att uppleva förorternas tystnad och stadens livlighet i den varma sommarvinden.

3. När jag skall ta en produkt från affärshyllan brukar jag aldrig ta den första, utan föredrar alltid den som är mest i mitten av raden.

4. Jag blev påkörd av vår granne när jag var ute och cycklade en vårdag 1991.

5. En gång tittade jag och min mor ett avsnitt av Teletapit och vi höll på att skratta ihjäl oss.

6. Jag känner mig obekväm i närheten av djur som stirrar hysteriskt och som är färgade i regnbågens alla färger (främst sydamerikanska grodor och fåglar som tenderar vara jätte giftiga). Papegojor har jag dock inget emot.

Jag utmanar följande bloggare:

Wallis
Aneb
Laitiska
Cobson
VH-83
Tripti

Vårfiilis!

2007-03-11T06:25:00.000-07:00

Ack sån härlig dag man fått uppleva idag. Sol, lite värme och kyrka. Predikan som Halvar höll väckte faktiskt många tankar, speciellt gällande friden och besattheten. Det att man ser en människa som är oroad över sitt trosliv och upplever en viss oreda i det kan faktiskt vara ett friskhetstecken, medan det som till det yttre ser ut som frid och fröjd kan vara mycket bedragande. Som kristna har vi dock genom den helige Andes kraft möjligheten att genomskåda skillnaden mellan dessa och därmed hålla oss på det rätta spåret.
Gällande besattheten uppmerksammade jag speciellt Halvars jämförande av liknelsen om den orena anden och den nordiska Asa-mytologin. Precis som den orena anden, efter att ha blivit utdriven, söker en ny plats att gå till, men inte finner en utan går tillbaka till den ursprungliga personen (och dessutom med flera andra onda andar), så kommer asa-mytologin att komma tillbaka till Norden som ännu värre efter områdets avkristnande. Asa-tron hade för tio dagar sedan blivit ett officiellt trossamfund i Sverige. :/

I övrigt är allt ganska ok. Den fina solen gör dock att man inte längre har lust att åka tibax till brigaden, utan man skulle vela påbörja några andra projekt och träffa vänner med mera.. Idag borde man dessutom ha röstat, men efter att ha funderat på saken har jag inte hittat något bra alternativ, så jag tror jag låter bli.

Ha det bra och Gud med er! :)

Insomniak

2007-02-15T08:56:00.000-08:00

Darn också! Jag kan inte kommentera andras bloggar, beror på dendär övergången till Google account som jag höjde verop över någon vecka sedan. Dagen har i övrigt annars också varit lite sådär...
Allt började med att jag vaknade klockan tre för att dejourera efter tre timmars sömn (inte direkt den optimala tiden efter lång kvällspermission). Men det var helt bra i sig, man han be under den tiden och fundera över saker (för visso ganska surrealistiska sådana). Klockan 05.45 blickade man över staden som började vakna. I Stabsskvadronen börjar lamporna tändas och inom femton minuter står beväringarna redan ute på gården. Det stämmer nog att världen alltid ser lungnare ut när man tittar på den uppifrån, ja det räcker till och med att man är på underofficerskolans sjätte våning för att inse detta!
Nåjoo, men sedan började lektionerna som var riktigt långdragna och man kände sååå ingen inspis för att gå igenom någoslags kartor över fiendens anfall och framfart i Tavastlandstrakten. Med tiden började sömnbristen göra sig påmind och så svävade man runt ett tag och kände sig så totalt frånkommen. Till sist kronades dagen fortfarande med att militärpastor Lilja började framföra sina tankar om hur kyrkan borde vara öppen för alla och hur vi bör inse att bibelns tid var en annan och hur vi bör koncentrera oss på att leva här och nu osv osv...
I och för sig ville jag på ett hövligt sätt ta upp aspekten om att Guds ord inte bör uppfattas som föråldrat, utan som evigt och inte tidsbundet, men för tillfället var jag så trött och okoncentrerad att det antagligen bara skulle ha varit till mer skada än nytta.
Sorligt nog lyckades jag inte fixa någon vikarie till KBG denna vecka, vissa är i vakt, andra behagar tydligen bara inte svara på mina meddelanden...Men nästa vecka en ny omgång!

Valentine´s Day

2007-02-14T01:46:00.000-08:00

Jeps, idag är det vänskapsdagen och jag har namnsdag. Dagen till ära bjuder Norra Karelens brigad och Tavastlands Regemente på kaffe och bulla hela dagen, jippii!! Idag har vi igen suttit på lektioner hela dagen och bekantat oss med själavård och andaktshållande under krigstida förhållanden. Bland annat fick vi höra om Aarne Juuttilainens (a.k.a "Marokon kauhu")kompani. Dessa hade under vinterkriget en militärpastor som höll en andakt trots att kanonkulorna flög över dem.
I övrigt har undervisningen kanske varit lite väl teoretiskt, och nu måste jag tillbaks, så glad vänskapsdag kära vänner!

VPDK 2 meininki

2007-02-12T07:39:00.001-08:00

Efter ett härligt veckoslut vaknade jag idag klockan fem och for iväg till milin. På tåget blev jag så klart tvungen att byta plats 1000 gånger pga ingen platsbiljett, men det gjorde inget! Jag träffade en mycket trevlig skotsk man som jag kunde tala med en stund. Vi pratade bland annat om hans hemstad Edinburgh och om den allmänna värnplikten i Finland. Han skulle till polytekniska i Lahtis för att undervisa.
Vid Lahtis station väntade en undersergeant som körde mig till Hennala var jag träffade bevpast aspirant Löhönen som man inte sett på en tid. Han hade kommit redan dagen innan pga den långa vägen från Kajaani. Sedan kom Henri, Johannes, Lauri och Joonas en timme försenade, men no problem! Rakt därpå deltog vi i någon jätte inspirativ föreläsning om något ämne jag inte längre kommer ihåg, eftersom det inte på raken hade något med vår verksamhet att göra, ändå var vi beordrade till den! Premiärlöjtnanten som höll lektionen verkade inte allt för inspis heller...
Senare på dagen var det dags för tupplur och alla andra beväringspastorer kunde inte tåla all den mängd mögel och damm som finns i kompaniet (AUK). Det är remont på gång där, ändå ser det helt bra ut jämfört med den kasern jag bott i Dragsvik. Efter tuppluren ringde Wekkis och sade att han är också på regementets område, så vi träffades vid matsalen och han höll ett litet föredrag för oss om hur det är att studera teologi. De andra beväringspastorerna tyckte att han verkar vara mycket vis när det kommer till lärofrågor och det kan jag också konstatera.
Imorgon håller militärpastor Timo Lilja ett lååååångt lektionspass för oss, men det brukar vara helt intressant att höra, ifall man har haft en god natts sömn!

Herren med er, vi ses!

Bra WL

2007-02-11T13:24:00.000-08:00

Ojjoj så dehär var ett bra veckoslut! Det började med att jag gick på mäkken med Otto, sedan for jag till Härski och vi diskuterade både seriösa och oseriösa saker ända till klockan tio. Nästa dag chillade jag hemma och lyssna på min nya Basshunter-skiva, vitsit att den e helmi! Senare på dagen åkte jag till Härski igen och samma procedur på nytt. På söndagen till kyrkan och därifrån till Härski var vi tittade ett par avsnitt av Dragonball Z och nu är man helt upphakad på det.
Senare på kvällen blev det kväll och bibelstudium var vi läste apostlagärningarnas sjunde kapitel och sedan bad vi och jag och Niko brottades en aning. Efter det for vi igen och titta på dragonball. Jättefin dag asså!
Imorgon far jag till Hämeen Rykmentti i Lahtis och får utbildning om min krigstida uppgift. Bäst är dock att jag får träffa mina kolleger Henri, Johannes, Joonas+ en del andra som jag inte sätt på jättelänge. Trist att man inte ser dem oftare, efterallt är ju Henri och Johannes båda i Sandhamn... Nåjoo, kanske i framtiden.

Jeps men nu är det dags att lägga sig, väckning klockan 04.00 imorgon, Herren med er!

Klotterplank och sinnets interna uppgörelse

2007-02-06T06:27:00.000-08:00

Det här är igen en av dedär dagarna då kylan biter sig in i hjärnan så att man inte kan tänka klart. Bättre är denna dag dock än gårdagen, det är ju i alla fall soligt idag. Igår hade man verkligen det värsta möjliga vädertilståndet, kallt och molnigt, vilket annars är ganska ovanligt.
Nåjo, igår fick jag skjuts av Tommy till brigaden, på baksätet hadde vi även Jan som är sjuk. Hoppas blir det bättre med honom. Jag kommer ihåg hur eländigt det var att ha flunssa i milin under hårda övningar och när man inte förstod att sjukskriva sig tillräckligt länge blev slutresultatet katastrofalt. Hoppeligen klarar sig Tommy därute i skogen, han verkade välförberedd.
Denhär dagen har varit ganska intetsägande. Har suttit på kansliet och lyssnat på min nya Basshunter-skiva, den e toppen! Vid sidan av den har jag också lyssnat på Pulsedriver med mera och läst lite i andaktsböcker. Nu sitter jag vid Bevkom och surffar på nätet, hämtade bland annat info om Singapore (verkar som en fantastisk upplevelse!) och Nordamerikas bussindustri (något mindre fantastisk, men intressant ändå). Vid sidan av det lärde jag mig även ett nytt ord: Antropomorfi. Det betyder att man liknar något levande med något annat levande eller någon vara som kan ha liknande beteendemönster som personen i fråga. Eller så uppfattade jag det i alla fall.

Nu går jag och äter vid Dramuke, hejdå.

Skriveri för att fira början av Februari-månad.

2007-02-02T03:47:00.000-08:00

Idag skall jag på loma. Helmi. Jag kom just att tänka på att jag faktist för första gången på helt jättelänge också kommer att ha en ledig vardag på måndagen! Jag kommer inte ihåg när jag senast skulle ha upplevt en civil måndag, måtte ha varit för ca fyra månader sedan.
Fyra månader sedan...tiden går snabbt, man hinner ju knappt fundera vart dagarna tar vägen! Förr tyckte man att en veckas semester i utlandet kunde kännas lång, nu känns en månad i SA kort. Just när man allt mer har börjat trivas. Livet som Wanha har varit riktigt roligt, man har fått mera ansvar och överlag mera att göra, ändå känner man sig mera fri! Under veckan var jag bland annat med sanitärerna i den gamla matsalen och utbildade rekryterna om de stupades vård. Ett ämne jag hade cirka 45 minuter att bekanta mig med. Ändå började det gå bättre vartefter. Jag uppskattade även att få arbeta med sanitärerna eftersom de är ett riktigt trevligt poppoo och min krigstida uppgift kommer att likna mycket deras.
Imorgon har rekryterna sin edgång då de blir utnämnda till jägare eller pionjärer. Tänka sig att dessa redan varit en månad i tjänst, känns som om de skulle kommit igår. De har alla fortfarande fem månader kvar. För vissa utökas dock tjänstgöringstiden med tre eller sex månader till, vilket i och för sig inte alls är så dåligt. Efter allt är detta lite av en loma från det normala livet. Ingen kommer hela tiden och påpekar att man måste kunna föra en mogen debatt för att få bra vitsord i utbildningen, utan man får vara helt tyst här också ibland, vilket faktiskt känns helt skönt! Ifall det blir diskussion om något kan man svara enligt det humör man råkar vara på och det uppfattas som helt naturligt, dock inte under arbetstid då man måste hålla sig mera skärpt.
Jag vet inte vad det beror på att man råkat falla för detta med militären, kanske är det en beundran för den punktlighet och ordning man själv så brister i, eller kanske är det något genetiskt fel. Efter allt var min morfar premiärlöjtnant vid kasernerna i Tavastehus på 50-talet var även min mor växte upp. Även kusinen min har hamnat på samma banor, som löjtnant vid internationella styrkorna.
Jeps, men nu måste jag iväg och städa stugan, annars får man igen höra av vår käre löjtnant Manninen: skämma dig stuga Jurmo! Nu du se till att sköta dendär lilla homman färdig som jag beonaat!!!

UK och annat

2007-01-29T03:45:00.000-08:00

Jaha, nu har det igen gått cirka en månad sedan denna blog blev uppdaterad sist, dels p.g.a att jag haft så mychi ti göra hier på brigaadin, dels pga att blogger tydligen köpts upp/fusionerats/sammansmälts eller något annat med Google, så det har blivit lite problem med att få allt i skjutskick.
Under veckoslutet var vi på Ungdomens Kyrkodagar i Karis (from Karis to Berlin, in every disco i get in...) joo, okej.
Det var fint och intressant. Jag tyckte om hur mycket arrangörerna hade jobbat för temat "bygglov", de hade verkligen fått stället att se ut som en byggplats. Vi hade för KBG:s del även tre nya rekryter med oss, Rek Nyberg, Rek Smith och Rek Granlund. Förutom dessa hade vi även Wanha jägarna Witick och Hannus samt kanoniär Lith från Obbnäs, dock inte kbg:are då.
Trots att vi inte deltog så mycket i workshops kände jag något starkt i lovsången. Över lag gav lägret mycket tid för mig att fundera över ett och annat, om framtiden främst. Jag kände en stark vilja att överlåta mitt livs beslut i Guds händer och lyssna till hans vilja. Samtidigt känner jag även en stark iver och ambition i att påbörja något nytt projekt, exakt vad står ännu oklart, men alternativ finns det.
Under söndagen började vi packa ihop lägret, rek Granlund sattes på tåget till Åbo, rek Nyberg åkte hem till Grankulla medan vi andra gick hem till Natte i Karis och tittade på film, gick på pizza och besökte Betelkyrkan, vilket var en bra upplevelse. Må Herren välsigna och vägleda den församlingen!
Vi tittade även på Idols eftersom Krister nu är med där och talade lite om framtiden. Vi har på planer att göra en Ohi On-resa till Sionförsamlingen i Vasa den 5.4-7.4 och prisa Herren.
Hoppeligen välsignar Gud dessa planer.

Sök Kristus och låt Honom bli funnen! Vi syns!

2007-01-03T05:04:00.000-08:00

Gott nytt år allihopa! Precis som mången annan var jag likaså i Kokkola på nyårsläger. Fastän man har varit aningen trött rent kroppsligt känner man sig andligt synnerligen tillfreds. Lägret var en bra avrundning på KBG:s kommenderingar för år 2006 och en bra start på 2007. Ett gäng var även till Sibbo på MVV vilket lär ha gått riktigt bra även det.
Jag kände mig som hemma på Nyårslägret fastän man var närmare 500 km därifrån. Kanske berodde det på att Karleby svenska är Jonttes och Thomas hemförsamling och att så många av Markus församlings gäng var där, Jan, Hanna, Henrik, Otto, Tommy, Emma. Sedan har vi ju även Kronobyflickorna, jätteroligt att se er!
Nu är jag tibax, "hemma" i Ekenäs (hemma,hemma har man ju inte varit till på tre veckor). Hade just en mycket konstruktiv och uppfriskande diskussion med Wekkis om saker man insett på senaste. Jag är så glad över att man har honom som förman, man har lärt sig grejor som man kommer att ha nytta av för hela livet.
Idag skall KBG för ovanlighetens skull samlas på onsdag och titta på Left Behind. Sedan har vi samling i morgon och avrundar denna epok i KBG historien;)

Ha det bra och välkommen till Brigaden kontigent 1/07!

Jul vid brigaden

2006-12-24T08:31:00.000-08:00

Morjens allesammans! Detta år tog jag för mig tillfället att uppleva julen vid Nylands brigad, vilken dessvärre börjar kännas som ett slags hem för mig. Oroväckande...
Nåjåå, hoppeligen kommer Nyårslägret i Kokkola att åter stärka min längtan till det civila så att jag lägger bort sådana fåniga tankar som att jag faktiskt skulle tycka om Dragsvik och påminna mig om hur eländigt livet i SA:n harmaat (eller vihreät nuförtiden) egentligen är. Värst av allt är att jag på senaste även har upplevt att det jag håller på med här har en viss betydelse, något jag senast upplevt för cirka fyra månader sedan.
Aneb har rätt, en liten uppdatering är nog på sin plats. Förra veckan gick till att yra med respektive kommenderingar till Sibbo och Kokkola. Det har varit helt roligt att fixa, men på slutrakan började saker och ting att köra ihop sig. Mest problem har det varit med MVV-kommenderingen vilken har varit svår att hålla koll på. På grund av ett visst kompanis dåliga förmåga att göra logiska beslut och oförmåga att läsa igenom papper som de skriver under uppstod en rad bekymmer och flera är på väg tror jag. Men det tänker vi inte på nu utan önskar även det kompaniet god jul och Herrens vägledning! I och för sig är det svårt att få allt att fungera såhär vid mellandagarna då alla har personliga permissioner och folk flyttar kompanier, men vi skall nog klara det!
I övrigt var jag idag på hedersuppvaktning av hjältegravarna i Ekenäs vilket var en mycket bra upplevelse. Tidigare i veckan hade vi med militärpastorn fältnattvard för GrkK (Granatkastarkompaniet) i Syndalens övningsområde och på Torsdagen var det julbastu med KBG. Det var på sätt och vis lite tråkigt eftersom det är en av det sista gångerna vi samlas med denna Crewn. Snart hemförlåvas undersergeanterna Sandell och Gädda, korpralerna Silfverberg och Ventus, jägarna Tiainen och Romberg (Christo). Vist blir ju en handfull KBG:are kvar också och en radda nya kommer (hoppeligen).
Jeps, nu är det inte så länge kvar förrän Otto, Tommy, Jan, Anders, Ale, Matte och Petter rycker in. Det skall bli spännande och säkerligen till en viss grad roligt, men som känt: i SA skall inget vara roligt, endast stavgång (voi vitsit man är trött på att höra dedär).

Herrens frid över er alla och ha en rikit roliger jul!

De trenne kroppsvädskorna voro i obalans

2006-12-01T06:01:00.000-08:00

Morjens allesamans! Jag sitter här på brigaden över veckoslutet igen. Jag har lyckats få någon sjukdom som gör att jag har huvudverk, muskelverk och hosta. Dessutom har jag både kallt och varmt samtidigt så det är väl någon form av flunssa. Som tur hittade jag Burana 400 och 600 i min permissionsväska, så nu är jag glad igen:) Jag lyckades dra mig upp till soldathemmet för en stund idag och tittade på när min vapenfria stugkamrat Martin Backman satte upp sin "ohi on" planch på väggen. På planchen fanns en bild på honom och en rad skämttäckningar som han har gjort under militiden. Han hängde upp den på en väg där officerarna varje dag måste titta på honom under sin kaffepaus, smart!
Annars har saker och ting flytit ganska normalt, under veckan kom en orgelmontör från Kristinestad och plockade ner orgeln i matsalen. Jag fick sedan flytta alla pipor och övrigt material till pastorskansliet var den sedan skulle sättas upp på nytt, vilket faktiskt var helt uppfriskande! Jag får ju nämligen inte så mycket fysisk träning här.
Nästa veckoslut skall jag KANSKE åka till Åbo och träffa Otto där tillsammans med Henrik och Niko. Vi skall se huruvida situationen utväcklar sig.

Ha det bra och Herren med er!

Nu byri he bli dags fö hedi loman!

2006-11-23T10:35:00.000-08:00

Hehhej! Äntligen får man skriva blog igen! Måste snabbt ta och uppdatera vad som hänt på sistone. Förra väckan har jag redan hunnit glömma, men veckoslutet kommer jag ihåg desto bättre. Jag var på kommendering till Åbo och han snabbt träffa Otto på TF. Det var intressant att se var man skall studera. Otto hade just varit på en lärorik och inspirerande lektion som handlade om konsten att studera, helmi!
Jag träffade den gamla beväringspastorn Ulf Sundqvist i kafferummet. Intressant, där satt vi tillsammans, den gamla, den nuvarande och den kommande, om Gud så vill :) Det skall nog bli roligt sen när så många vänner kommer till milin, hoppeligen kommer Otto sedan till pastorskansliet och arbetar så kan vi flippa tillsammans. Det blir nämligen ibland ganska tråkigt att sitta dagarna ensam instängd på ett kontor. Jag hoppas att det skall ordna sig för Otto och att han skall ha en bra tid oberoende om det blir på NylBr eller någon annanstans. Samma önskar jag åt alla andra kompisar likaså. Ajo, Jan, om du läser dethär så kan jag rekomendera 1 Kustkompaniet åt dig, där springer man nog mycket och det är inte lika insane som KJK så om du vill så sök in där!

Jesjess, men imorgon slipper jag till Hfors, så hoppeligen ses vi där! Gud med er!

Om höstdagarne...

2006-11-08T02:47:00.000-08:00

Jahas, då är man tillbaka på brigaden efter HD utan någon loma och nästa är långt borta i horizonten verkar det som. Jag vill tacka alla mina kära vänner från såväl Nyland som Pampas som var med under tillfället och KBG-killarna utan vilkas hjälp inget skulle ha fungerat(dvs för arrangörerna, hihi). Det var jättekul att ses!
Dessvärre var veckoslutet för min och KBG-killarnas del i övrigt ganska "hajoo"" som man i armén säger. Köket tog praktiskt taget all vår tid och vi han inte vara med på programmet. Meningen var att vi även skulle i vanlig ordning ha haft en liten show på lördag kväll, men alla var så trötta att vi inte orkade. Fastän detta var den tyngsta kommenderingen vi haft fick vi ändå minst tack för den. Naturligtvis var Kalle Sällström och Lukas Snellman (huvudarrangörerna) tacksamma, men av deras underordnade fick man helatiden höra små pikar emot oss! Personen som var ansvarig för köket var nästan lika otrevlig som en stamanställd militärperson vid Dragsvik. När vi åkte med tåget mellan Åbo och Karis blev vi redan rädda för att han skulle komma emot oss i uniform och säga att han skall börja jobba vid Brigaden! Nå, skämt som skämt, men HD var faktiskt ganska tungt för KBG.
I övrigt hade programmet visst blivit bättre i år, vilket ju är positivt. Hoppeligen fortsätter denna utveckling och inom några år kan man säga att dehärär sannerligen lutherskt!
Jess, jess, men jag önskar det bästa och Herren med er! Kommer på loma sen när enheten någongång i framtiden slutar reta mig och släpper mig FRIIIII!!!!!!

Det nyaste nytt...

2006-10-26T07:43:00.000-07:00

Hej allesammans! Min dator har inte kunnat updejtta min blog så har dessvärre inte kunnat publicera nåt på en tid, men nu just sitter jag vid beväringskomittenèns dator på brigaden, så hoppeligen funkar det nu! Här har det inte egentligen hänt så mytchi. Håller på och ordnar KBG:s kommendering till Höstdagarna vilket inte alltid är så smärtfritt, men hej, inte är ju livet något utan motgångar! Imorgon skall jag till Helsingfors å filma tillsammans med Henrik och Niko, helmi! Jag ser faktiskt fram emot det.
I det andliga regementet har det inte skett så mycket revolutionerande på sistone, dessvärre! Den senaste veckan har varit lite smått slapp, har inte träffat så mycket folk som jag skulle vilja. Efter allt är det ju en av mina viktigaste uppgifter som beväringspastor. Dock är ju bön och bibelläsandet ännu viktigare, men även det har varit lite för tunt på sistone.
Det vad jag dock har gjort är att jag läst allehanda böcker som förklarar "motsägelser" i Bibeln. Intressant i och för sig, men ibland märker man nog att de är aningen föråldrade. Jag har speciellt läst en bok av en författare med namnet Torrey. Boken heter "svårförstådda bibelställen". Om fallet6 varifrån Kain fick sin hustru förklarar han att det var hans syster, men detta är inte så accepterat i 1930-talets samhälle eftersom det skulle vara "skadligt för rasen" att han skulle blandat sig med sin syster. När han kommer till utrotandet av Kananéerna (vilket faktiskt är ett svårt ställe!) förklarar han att det gjordes av kärlek till deras barn(som likaså utrotades) att de slapp växa som syndiga människor! illa nog tror jag att många abortförespråkare skulle använda detta ställe till godo i sin onda kamp. I och för sig hade ju utrotandet en liknelse på såvis att israelerna måste utrota det onda i landet (för Kananéerna var ju verkligen korrupta på många sätt), men då israelerna inte gjorde det till fullo kom det att bli till deras fall i senare skede, precis som synden för människan.

Att sådana funderingar denna gång, måst gå å leda KBG nu, Gud med er!

2006-09-15T22:37:00.000-07:00

Hej och hoj! Nu har jag inte skrivit något på säkert över en månad, men jag befinner mig just nu på försvarsmaktens kyrkliga dagar i Niinisalos högteknologiska garnison i närheten av Parkano (vilket igen är i närheten av Tammerfors). Ja, denna plats är verkligen fin och allt är nyrenoverat. Annat är det på den egna brigaden var husen är byggda på 1920-talet eller tidigare och som inte har renoverats sen dess. Inte ens fönstren har blivit torkade på flera år.
Nå jaa, jag skola icke klaga, visst är det ju mysigt i Dragsvik. I torsdags höll jag andakt inför brigaden vid flaggplanen, vilket konstigt nog inte alls var nervöst! Gud gick säkert vid min sida och dessutom gav han mig KBG som mitt andliga stöd. Jag vet att deras böner hördes, så tack till alla dem! Undersergeant Gädda fick fungera som min ljudtekniker. Det är märkligt, men fastän armén i så många avseenden är en dålig miljö för en kristen så är den även mycket uppbyggande. Man får tala med många beväringar och höra hur det går för dem, man har chansen att vittna om Kristus och i prövningar kan man bygga upp en starkare tro.
Tyvärr slipper jag inte hem på en vecka, men visst är det roligt att besöka andra brigader även vid sidan om sin egna. Dessutom har mitt kompani beredskap nu, så ingen utom signalpluton och skrivarna slipper på loma. Alla andra sitter i sympatigines (dvs ingen åker någonstans). Men här är jag i Birkaland (väl?) och fint verkar det bli.

Ha det bra och håll er på Kristi väg!

2006-08-11T23:08:00.000-07:00

JIPPIIIII!!! Entligen kom man ut på loma! Nu är det närmare två veckor sedan man sist var hem och även då bara en natt på grund av Pieksämäkilägret. Inte för att det inte skulle ha varit roligt i militären, visst har jag gott framåt i utbildingen. Jag har bland annat deltagit i en rolig tårgasövning var man fick använda sin gasmask och regnkopa. I fredags blev jag även utnämd till jägare i och med faneden som tog plats vid Ekenäs torg. Det var skoj trots att det blev aningen svettigt att marchera i 25 graders hetta med fulständig m-91 uniform (dvs jacka och barett på).
Tiden går snabbt i SA, det känns som om man ryckt in igår. När man dock börjar tänka nogrannare efter så har det ju nog även hänt en hel del under den tiden. Kanske är det mina trevliga rumskamrater som får det kännas så roligt att vara med. Naturligtvis är det inte alltid så lätt att vara där, armén är så väl psykiskt och fysiskt en mycket krävande plats, men med Herrens hjälp och ett positivt sinneslag traskar man sig igenom allt. På morgonemålet diskuterade jag fasktiskt med en av mina stugkamrater om vårt gudsförhållande. Han själv är strängt ateistisk, men medgav dock ändå att det måste vara en enorm lättnad för mig att få förtrösta mig på Gud, vilket han har ack så rätt i! Konstigt nog har jag även märkt att jag har mer gemensamt med honom än med de andra i stugan som inte över huvudtaget verkar i så hög grad bry sig om livsåskådningsfrågorna. I många avseenden går våra tankar faktiskt ihop. Vem vet, kanske har Gud tänkt tända trons låga i denna människa och jag anväds som ett redskap?
I övrigt är allt väl bortsett från det att jag är lite förkyld, men jag försöker ändå njuta av loman med min familj vilken jag ser så sällan.

Hoppeligen har alla mina vänner det även bra, Gud med er!

In the Navy...

2006-07-22T06:46:00.000-07:00

Hej allesammans! Igen har det gått säkert en månad sedan jag sist skrev något, men det finns orsaker till det. På måndagen två veckor sedan började nämligen min värnplikt och jag har suttit fast i Dragsvik sedan dess. I fredags kom jag dock ut på permis och sitter nu hemma och har full rave igång (=sitter vid datorn och lyssnar på Trance, jee!). I övrigt har det tills vidare varit riktigt trevligt i militären, bortsett från de 100000000000 svordomar man hör dagligen och vilka sedan sitter fast i tankarna dagen lång, dessvärre. Naturligtvis är livet mycket mer punktligt på Granatkastarkompaniet än vad det är på skriba-lägren och man skriker (en aning) mer i stugorna.
Mina stugkamrater är mycket trevliga fastän man har svårigheter att förstå pampesiskan, men inga problem! Vi helsingforsare började sätta ihop en ordlista: pampesiska-svenska. Dessvärre känner knappt någon av stugkamraterna till Kristi frälsningsgärning, utan de förhåller sig negativt till Gud överlag. Vi kan endast be att även för dessa skulle trons väg öppnas så att de skulle ärva frälsningen.
Nu när jag ändå är inne på trons frågor kan jag likaväl berätta att vi en dag var ute (hela plutonen) och pyssla med våra vapen. Då kom fru Löjtnant och sade att jag skulle gå till militärpastorn och tala med honom och det gjorde jag. När jag kom in i hans rum blev kulturchocken stor. Jag satte mig ner i en bekväm fåtölj och pastorn frågade mycket om hur allt känns. Det var mycket ovant eftersom vi oftast sitter på hårda trädbänkar och ingen frågar hur det känns. Efter det bad vi och oj så det kändes befriande! Pastorn verkar mycket sympatisk. Jag fick en bra bild av honom redan i Pörkenäs och den har blivit ännu bättre. Han har i alla fall på ett underförstått sätt tagit avstånd från utomäktenskapligt samlag, preventivmedel och abort under GrkK:s pastorslektion.
Benjamin Sadell är även i min pluton som chef för den brevidvarande stugan och det är fint. Han och de andra undersergeanterna har skött sitt arbete väl hittils. Nästa vecka blir det dock hårdare. Vi skall ha skjutövningar och dyligt, vilket jag inte ser fram emot eftersom jag inte ännu riktigt kan hantera vapnet, men vi får se vad det blir av det.

Det var allt för veckan, hörs hoppeligen snart igen!

Nytt inlägg

2006-06-22T06:42:00.000-07:00

Ojjoj vad länge sedan man sist skrev! Har för det mesta koncentrerat mig att debattera med andra på deras bloggar vilket har varit helt givande i vissa avseenden. För tillfället har jag inget speciellt att skriva om egentligen, men jag vill bara bryta denna långa paus. Imorgon skall jag till Pörkenes (Porkenees) på ett läger av någotslag, men dit finns i alla fall mycket bekanta så jee!

Skall se om man fortfarande idag hinner återkomma med något vettigt. Mors!

Tillbaka igen!

2006-06-11T07:47:00.000-07:00

Jah, då är man tillbaka! Skottland var ett mycket vackert land med alldeles fantastiska vyer, speciellt i "The Highlands". Det var otroligt varmt, uppåt 25 grader varje dag! Edinburgh som stad var typiskt brittisk, mycket tegelhus, trånga, mysiga gator och mycket butiker. Mot kvällen brukade en tät dimma dra sig över staden, vilket skapade en ganska gotisk stämning. Hotellet var vi bodde var likaså typiskt brittiskt; opraktiskt, unket, men ändå ganska charmigt. Opraktiskt i det avseendet att dörrarna alltid vänds åt fel håll i husen vilket leder till onödig utrymmesbrist. Britterna har uppenbarligen inte heller insett att det skulle vara mycket mer praktiskt att sätta varmvattnet och kallvattnet i en gemensam kran vid handfatet i toaletten, men nej! Istället har man två separata kranar varav en innehåller kokhett vatten medan den andra innehåller iskallt H2O. Sådant som ventilation hade man inte heller tillgång till under de heta dagarna, trots att hotellet var fyrstjärnigt.
Nå, trots det opraktiska (vilket man med tiden lär sig att leva med) är det förenade kungadömet alltid värt ett besök. Sevärdheter finns det alltid i mängder och jag har aldrig lämnat varken Storbritannien eller Irland besviken. För mig som är historie-intresserad fanns det en hel del berättelser om de engelsk-skotska krigen och unionerna, om klankrig och invasioner, tidvis utförda av nordbor. De brittiska öarna har nämligen tidvis varit starkt sammanknytna till Skandinavien, speciellt under perioden 400-1100 e.Kr. Anglerna, britternas urfolk, härstammade ju från Jylland.
Alltid ser dock britterna inte så positivt på Skandinavien. I en TV-tävling sade programledaren att Skandinaverna spred plågor och elände i Europa under vikingatiden och så gör de än idag. I nästa klipp visades en bild på ett IKEA-varuhus. Nå ja, det var såklart menat som ett skämt och folk skrattade. I övrigt hörde man inte så mycket negativt om Norden. Som tur var folk så koncentrerade på Fotbolls VM att de inte heller kom ihåg Lordis Eurovisions-seger. Dock såg jag i en nyhetsartikel om att de skulle uppträda i Glasgow i Oktober.
Som sagt gick även fotbolls VM i Tyskland igång under tiden jag var där. Fastän Skottland inte deltar var intresset närmast sagt sjukligt stort bland folket även i detta land. Skottarna har inte ställt sig bakom England trots att de båda ingår i Storbritannien. Istället stöder man Trinidad & Tobago därför att de har skottar med i sitt lag. Fotbollen är en så stor sak för denna nation att det så gott som alltid uppstår någon form av rivaliteter under VM. Fotbollen har blivit som en slags religion i detta förr så starkt presbytiska land, var många kyrkor, till min stora häpnad, hade blivit omvandlade till biografer och kulturhus. I motsatts till hur det brukar vara i exempelvis Irland är de kvarvarande kyrkorna så gott som alltid stängda, vilket är ett mycket typiskt protestantiskt fenomen.
Enligt undersökningar är Skottarna även långt ifrån lika religiösa som irländarna. Jag har hört att närmare 55% av irländarna är aktiva inom kyrkan, i Skottland är motsvarande siffra kring 5%, nästan lika illa som i Sverige och Finland. Även detta är dessvärre ett synnerligen protestantiskt fenomen. Kalvinismen har dock satt sina spår även i andra avseenden i landet, bland annat öppnar affärerna klockan 5.00 på morgonen och stänger klockan 19.00, även på vardagar! Jag var inte den enda turisten som förundrade mig över detta...
I motsatts till Irland har Skottland även ett samhälle som i hög grad är indelat i olika klasser. Folk som hör till medelklassen brukar vara trevliga, medan de som tillhör den lägre klassen använder synnerligen groteskt och vulgärt språk. Detta verkar inte vara lika accepterat i Republiken Irland. Dock är skillnaderna inte lika stora som i England. Detta kan bero på att man i Skottland lyckats bättre med att skapa ett post-industriellt samhälle än vad man gjort i norra England.

Nu måste jag gå, men allt som allt var det en lyckad resa. That´s all for today folks!

Kortsiktiga framtidsplaner

2006-06-02T05:43:00.000-07:00

Idag är det den näst sista dagen jag måste (eller får) gå till Brändö gymnasium. Efter alla dessa år då man blivit tvungen att ge ett någorlunda intelligent intryck, tänker jag idag fira det med att inte skriva någonting vettigt! Nå, nog kan man väl i alla fall skriva om vad framtiden kommer inom det närmaste att föra med sig:

3.6. Uttdimitering från Brändö (vilket faktiskt är en helt helmi skola!) kl. 11 (eller 10, får se sedan).

4.6 Avfärd till det Förenade Konungadömet av Storbritannien och Nordirland kl. 9 (eller 9.45? får se). Ankomst till Edinburgh kl. 10 lokaltid. Rave därefter.

5.6. Händer nånting

6.6. skall jag till Glasgow, ifall järnvägarna fungerar.

7.6. Vet inte exakt.

8.6. Eventuellt till Dundee eller Aberdeen, beroende på om vi hyr bil eller inte.

9.6-10.6 Ingen som helst aning, skriver kanske blogg ifall Internet har fått ett fotfäste i Skottland. Annars får man väl åka över till England.

11.6 Tillbaka till Helsingfors.

12.6 Inträdesprov till historiska, deltar inte.

Någongång: Visitation på Björkkis.

10.7. In i armén, slutet på såväl min ungdom, som på livet i dess nuvarande form.

Että sen pituinen se, ska se om jag hittar på något vettig tills imorn. Mors!

Tvåregementsläran och tanken om en kristen gudsstat (teokrati)

2006-05-31T08:12:00.000-07:00

Sedan några veckor tillbaka har det förekommit en rad funderingar kring läran om de två regementena i min vänskapskrets. Läran om de två regementena, som uppstod under tidsperioden 1524-1525, skapades av Martin Luther. Under denna tidsperiod hade nämligen det så kallade "bondeupproret" blossat upp. På 1500-talet hade bönderna det mycket dåligt ställt och därför började dessa kräva bättre förhållanden. Upproret leddes av en viss Thomas Müntzer och till en början förhöll sig Luther mycket positivt till denna folkrörelse.
Det tog dock inte länge förrän folkrörelsen blev en folkresning med mycket våldsamma drag. I sin förskräckelse uppmanade Luther de tyska furstarna att krossa upproret. Uppmaningens resultat blev ett blodbad var Thomas Müntzer, tillsammans med 100 000 andra bönder, gick miste om livet. Luther skulle gärna inte ha sett den utvecklingen, men den formen av befrielseteologi som Müntzer förespråkade kunde han bara inte acceptera. För att förhindra liknande upplopp skapade Luther tvåregementsläran, som enligt gymnasiets religionslärobok Kristenhetens Historia(Ulla-Maria Ahola, Timo Kouki, Miikka Ruokanen, Tapani Ruokanen) lyder på följande vis:

"I det världsliga regementet styr Skaparen med sina lagar, som är skrivna i människornas samvete och förkunnade i Guds ord. Guds lag förpliktar människan att älska sin nästa som sig själv. I den syndiga världen tillåter Guds lag tvångsvälde för att begränsa ondskan och för att skydda de svaga.
I det andliga regementet kommer Gud till de syndiga människorna genom sitt evangelium, nådefull och förlåtande. Om dessa två regementen blandas samman förlorar man evangeliet, där Guds nåd kommer alla till del utan villkor, och det sammhälleliga livet övergår i anarki"

Denna lära kunde uppfattas som en slags teokratisk doktrin för de länder var reformationen genomfördes, Sverige och Finland medräknade. I det nya reformerade statskicket kom inte heller biskoparna att ha någon världslig makt och till en början var det meningen att inte heller furstarna skulle ha makt över kyrkan. Som vi dock vet kom verkligheten att se helt annorlunda ut. Ifall vi jämför Luthers tvåregementslära med Västeråsdeklarationen från 1527 (beslutet om att genomföra reformationen i Sverige), hittar vi mycket få likheter:

1. All mark som givits till kyrkan som donationer skall lämnas tillbaka till adeln.

2. Kyrkans förmögenhet överförs till staten.

3. Kungen är kyrkans överhuvud, inte påven.

4. Guds ord skall predikas rent och klart.

Endast den sistnämnda punkten kan uppfattas som konstruktivt för evangeliet, men även det kom under storhetstiden att tjäna som en uppmaning för att lyda kungen och makthavarna. Därför är det egentligen inte så underligt att de nordiska kyrkorna har blivit sådana de idag är, missförstådda och nedvärderade. Värst kan man säga att situationen blev i Sverige där stormakten rasade ihop och kungen, kyrkans överhuvud, blev en allt mer impopulär figur. När vi sedan kommer till 1800-talet fungerar kyrkan främst som en propaganda-apparat för staten och personlig tro lade man ingen större tyngd på. Detta blev "in" först i och med frikyrkornas ankomst i slutet av samma århundrade.
Just detta händelselopp har fått mig att fundera på hurvida kristendomen egentligen fungerar som politisk ideologi? Vi vet att i många muhammedanska länder fungerar sharia som giltig lag i domstolar, men skulle Bibeln kunna användas som exempelvis lagbok och konstitution i ett kristet land? I denna fråga skulle jag säga att tvåregementsläran är väldigt passande, en sekulär domstol som uppräthåller samhällets ordning, medan Bibelns lag gäller i varje kristens hjärta. Ifall man i exempelvis Finland skulle införa Gamla Testamentets lagar och bestraffningsmetoder skulle det kanske ge ett lite väl strängt intryck. Dock säger jag inte att man som förbrytare icke skulle förtjäna GT:s straff, men det Nya Testamentet framhäver dock inte att GT:s bestraffningsmetoder borde användas i ett kristet land. Efter allt har vi ju Kristus som vår frälsare. Dock har jag svårt och tro att att Matt 5:39 kan eller bör användas som grund för alla domstolsbeslut.
På tal om teokrati, en intressant tanke är om man skulle ha ett presidentval var Jesus skulle ställa upp, så skulle han mån tro vinna? I Finland? Knappast, han skulle väl anses för otolerant och dömande (vilket han ju faktiskt har rätt till!). I USA då? Knappast där heller, tror jag. Jag tittade för en tid sedan på en dokumentär som handlade om dödstraff i delstaten Illinois. Guvernören i delstaten i fråga sade att han skulle gärna se att man i USA inte skulle vara så hämdcentrerade under rättegångarna. Jag säger inte att dödstraff nödvändigtvis är fel, men i många av domstolsfallen som visades i dokumentären påpekade de anhöriga till offren att de inte kan förlåta gärningsmannen, oberoende om han ångrar sig eller inte. Detta är något mycket farligt, inte bara för gärningsmannen, utan även för offren. Ifall vi inte förlåter blir inte heller vi förlåtna av Gud. Därför, om amerikanerna nu är så inrutade i sitt hämdtänkande, så skulle de mån tro välja Jesus?
Naturligtvis skulle Jesus inte delta i ett världsligt val, han styr jorden ändå! Men tanken i sig är intressant, eftersom jag tror att han antagligen inte skulle bli vald mycket någonstans (i alla fall med demokratiska val).

Detta kanske låter lite flummit, men hej! Klockan är 00.35 och imorgon skall jag gå och se på Da Vinci-koden med Tommy och Otto, om Gud vill. (Dedär sistnämnda borde man faktiskt fundera över!)

Det var allt för idag, mors!

Om tankar och bortförklarningar

2006-05-29T11:23:00.000-07:00

Idag har jag funderat på hurdan inverkan tankar har på en människas syndighet. Alla vi som går i kyrkan vet ju att vi i syndabekännelsen erkänner att vi med tankar och ord, gärningar och försummelser, har brutit mot Guds heliga vilja. När jag funderade över detta kom jag att tänka på att det inte är första gången jag tänkt på dessa saker. Ifall jag inte fel minns funderade jag mycket på detta kring 2002 vilket då, i anligt avseende, kändes som en mycket svår tid, men som jag senare varit mycket tacksam till Gud för att jag fått uppleva.
Personligen hade jag länge en sådan bild av att tankar var något man inte riktigt kunde härska över. Jag antar att mången människa har upplevt det som även jag så ofta har gjort, nämligen att man tänker att man inte borde tänka något syndigt, men i samma ögonblick har man gjort det. Efter att man tänkt tanken börjar en kamp inom en. Först försöker man tysta ner tanken, men sedan tänker man att skadan är redan skedd och börjar istället grubbla över vad Gud nu säger om detta. Fastän jag som kristen är mycket medveten om att synd är synd och då en sådan har begåtts kan man inte göra något annat än be till Gud att han skall förlåta missgärningen för Kristi skull, brukar jag ändå oftast först försöka hitta på en bortförklaring till varför det skedde, konstigt nog!
Att hitta på en ursäkt är dock inte i något avseende konstruktivt. Det leder vilse, distanserar oss ytterligare från Guds plan och därmed leder oss till det värsta brottet: att vi inte tar emot Jesu Kristi dyrbara frälsningsgärning. Ja, sökandet av ursäkter är inget annat än slöseri av tid man istället skulle kunna använda till att leva i Guds förlåtelse. Ändå är det något gällande syndiga tankar som väcker den elaka rösten inom mig. "Det är bara tankar, du kan inget åt det!, Endast onda handlingar räknas!, Ifall även tankar räknas så är nog Gud småpetig!"
Hur är det då, räknas även tankar? Förr uppfattade jag tankeverksamheten som något slags klottpapper var man skisserade och utformade sin personlighet, men i och med att jag vuxit i tron har denna bild blivit allt mer ofullständig inför mina ögon. Den primära orsaken att jag ändrat kurs i denna fråga är att Jesus i Matt. 12:33-37, bättre känd som liknelsen om trädet och frukten, tar upp tankarnas förhållande till människans yttre personlighet:

"Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas"

Med dessa ord som Jesus uttalar kan vi förstå att det är just tankarna som utformar ens personlighet, och just därför är det viktigt att ha ett rent och klanderfritt sinne. Naturligtvis är det inte möjligt för oss att uppnå detta tillstånd i vårt jordeliv, men vi skall sträva till det. Ifall vi döms på basen av våra gärningar, så hur mycket mer inte då på basen av våra tankar som ger upphov till gärningarna? Pris och lov vare Herren Jesus Krist som tagit på sig våra synder till vår frälsning så att vi må evigt få leva!

För övrigt vill jag tacka alla som varit med på bibelstudiet denna vår! Det var jättegivande och jag ser fram emot nästa runda på hösten, ifall Gud tillåter oss att uppleva även det. Jag vill speciellt tacka Henrik för att vi fått samlas i hans lägenhet och för alla de visa (och även de inte så visa) ord som han delat med sig. Jag vill även tacka Jan, Hanna och pH, vilka jag känner stor andlig avundssjuka för. En sådan stark kristen hjälpsamhet och gästvänlighet som deras bör vara till exempel för alla oss kristna ungdomar, som dessvärre blir allt färre.
Tack även till Otto, vars humor har piggat upp omgivningen (i alla fall mig) så starkt. Det samma gäller även Benji ( som snart kommer att få vägleda mig även i det världsliga regementet), Mannu, Niko, Tommi, Anu och alla andra besökare! Hoppeligen växer denna grupp så småningom så att även många andra skall få dela med denna glädje vi fått känna!

Allt väl och detta för idag, ajöss!

Instiftelseord

2006-05-28T13:06:00.000-07:00

Hej och välkommen till min blogg! Denna sida har jag skapat för ändamålet att publicera egna tankar och funderingar, vilka antagligen främst kommer att kretsa kring religiösa frågor. Från tid till tid kommer det garanterat även att förekomma texter av sekulär karaktär, lite beroende på mina personliga intressen. Oseriösa texter om min vardag vill jag försöka undvika ifall det inte är något mycket speciellt som även läsaren kan ha nytta av.
För övrigt kan jag säga om mig själv så mycket att jag är 19 år gammal och kallas för Mokus av dem som känner mig (jag hade egentligen tänkt namnge bloggen Mokus blog, men det fanns redan någon i Tyskland med det namnet, tusan också!!!). Jag är född i Uppsala, Sverige 1986, men flyttade till Finland i mitten av 90-talet och bor numera i Helsingfors. Under senare tid har det dock blivit av att pendla en del länderna emellan av en och annan orsak. Jag har just slutfört min tid i gymnasiet och skall utdimiteras den 2.6.2006. Jag är Lutheran till konfession, men hör till den kategorin i kyrkan som anser att Bibeln är det enda rättesnöret var Guds vilja tydligt och klart kommer fram. Detta är något jag även tänker framhäva på denna blog.
Till mina intressen hör därför givetvis Bibeln och uppräthållandet av min tro. Jag är även intresserad av annan kristen litteratur, speciellt uppbyggande sådan. Till mina mera sekulära intressen hör bland annat elektronisk musik och sällskap med mina vänner. Jag skulle även gärna lära mig prata flytande det tyska språket och även lite nederländska. Jag har även varit angagerad i att göra filmer tillsammans med Henrik Lampikoski och några andra vänner.
Jag är även mycket intresserad av historia, enligt vissa till och med lite för mycket, men visst lönar det sig att sätta sig in i det! På så sätt får man ett bredare perspektiv på varför världen ser ut så som den gör.

Hoppeligen finner ni mycket av intresse på denna blog!