Om tankar och bortförklarningar

Idag har jag funderat på hurdan inverkan tankar har på en människas syndighet. Alla vi som går i kyrkan vet ju att vi i syndabekännelsen erkänner att vi med tankar och ord, gärningar och försummelser, har brutit mot Guds heliga vilja. När jag funderade över detta kom jag att tänka på att det inte är första gången jag tänkt på dessa saker. Ifall jag inte fel minns funderade jag mycket på detta kring 2002 vilket då, i anligt avseende, kändes som en mycket svår tid, men som jag senare varit mycket tacksam till Gud för att jag fått uppleva.
Personligen hade jag länge en sådan bild av att tankar var något man inte riktigt kunde härska över. Jag antar att mången människa har upplevt det som även jag så ofta har gjort, nämligen att man tänker att man inte borde tänka något syndigt, men i samma ögonblick har man gjort det. Efter att man tänkt tanken börjar en kamp inom en. Först försöker man tysta ner tanken, men sedan tänker man att skadan är redan skedd och börjar istället grubbla över vad Gud nu säger om detta. Fastän jag som kristen är mycket medveten om att synd är synd och då en sådan har begåtts kan man inte göra något annat än be till Gud att han skall förlåta missgärningen för Kristi skull, brukar jag ändå oftast först försöka hitta på en bortförklaring till varför det skedde, konstigt nog!
Att hitta på en ursäkt är dock inte i något avseende konstruktivt. Det leder vilse, distanserar oss ytterligare från Guds plan och därmed leder oss till det värsta brottet: att vi inte tar emot Jesu Kristi dyrbara frälsningsgärning. Ja, sökandet av ursäkter är inget annat än slöseri av tid man istället skulle kunna använda till att leva i Guds förlåtelse. Ändå är det något gällande syndiga tankar som väcker den elaka rösten inom mig. "Det är bara tankar, du kan inget åt det!, Endast onda handlingar räknas!, Ifall även tankar räknas så är nog Gud småpetig!"
Hur är det då, räknas även tankar? Förr uppfattade jag tankeverksamheten som något slags klottpapper var man skisserade och utformade sin personlighet, men i och med att jag vuxit i tron har denna bild blivit allt mer ofullständig inför mina ögon. Den primära orsaken att jag ändrat kurs i denna fråga är att Jesus i Matt. 12:33-37, bättre känd som liknelsen om trädet och frukten, tar upp tankarnas förhållande till människans yttre personlighet:

"Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas"

Med dessa ord som Jesus uttalar kan vi förstå att det är just tankarna som utformar ens personlighet, och just därför är det viktigt att ha ett rent och klanderfritt sinne. Naturligtvis är det inte möjligt för oss att uppnå detta tillstånd i vårt jordeliv, men vi skall sträva till det. Ifall vi döms på basen av våra gärningar, så hur mycket mer inte då på basen av våra tankar som ger upphov till gärningarna? Pris och lov vare Herren Jesus Krist som tagit på sig våra synder till vår frälsning så att vi må evigt få leva!

För övrigt vill jag tacka alla som varit med på bibelstudiet denna vår! Det var jättegivande och jag ser fram emot nästa runda på hösten, ifall Gud tillåter oss att uppleva även det. Jag vill speciellt tacka Henrik för att vi fått samlas i hans lägenhet och för alla de visa (och även de inte så visa) ord som han delat med sig. Jag vill även tacka Jan, Hanna och pH, vilka jag känner stor andlig avundssjuka för. En sådan stark kristen hjälpsamhet och gästvänlighet som deras bör vara till exempel för alla oss kristna ungdomar, som dessvärre blir allt färre.
Tack även till Otto, vars humor har piggat upp omgivningen (i alla fall mig) så starkt. Det samma gäller även Benji ( som snart kommer att få vägleda mig även i det världsliga regementet), Mannu, Niko, Tommi, Anu och alla andra besökare! Hoppeligen växer denna grupp så småningom så att även många andra skall få dela med denna glädje vi fått känna!

Allt väl och detta för idag, ajöss!