JIPPIIIII!!! Entligen kom man ut på loma! Nu är det närmare två veckor sedan man sist var hem och även då bara en natt på grund av Pieksämäkilägret. Inte för att det inte skulle ha varit roligt i militären, visst har jag gott framåt i utbildingen. Jag har bland annat deltagit i en rolig tårgasövning var man fick använda sin gasmask och regnkopa. I fredags blev jag även utnämd till jägare i och med faneden som tog plats vid Ekenäs torg. Det var skoj trots att det blev aningen svettigt att marchera i 25 graders hetta med fulständig m-91 uniform (dvs jacka och barett på).
Tiden går snabbt i SA, det känns som om man ryckt in igår. När man dock börjar tänka nogrannare efter så har det ju nog även hänt en hel del under den tiden. Kanske är det mina trevliga rumskamrater som får det kännas så roligt att vara med. Naturligtvis är det inte alltid så lätt att vara där, armén är så väl psykiskt och fysiskt en mycket krävande plats, men med Herrens hjälp och ett positivt sinneslag traskar man sig igenom allt. På morgonemålet diskuterade jag fasktiskt med en av mina stugkamrater om vårt gudsförhållande. Han själv är strängt ateistisk, men medgav dock ändå att det måste vara en enorm lättnad för mig att få förtrösta mig på Gud, vilket han har ack så rätt i! Konstigt nog har jag även märkt att jag har mer gemensamt med honom än med de andra i stugan som inte över huvudtaget verkar i så hög grad bry sig om livsåskådningsfrågorna. I många avseenden går våra tankar faktiskt ihop. Vem vet, kanske har Gud tänkt tända trons låga i denna människa och jag anväds som ett redskap?
I övrigt är allt väl bortsett från det att jag är lite förkyld, men jag försöker ändå njuta av loman med min familj vilken jag ser så sällan.

Hoppeligen har alla mina vänner det även bra, Gud med er!