Delårsrapport

Joo, faktiskt, jag hade ju denna blog också! Märkte att man tydligen inte har hunnit uppdatera på flera veckor så det är på tiden. I mitt förra inlägg skrev jag om att jag var på väg till Stockholm så jag måste väl börja med att redogöra därifrån. Jag åkte dit med min far en jättehärlig vårdag då solen lyste vid Helsingfors hamn. Från M/S Mariellas däck tittade jag över staden och Sveaborg som såg så otroligt vackra ut! Nästa morgon anlände vi till Stockholm var solen likaså lyste. Vi åkte dock genast ut till Orminge/Nacka så att vi skulle hinna med allt.
På onsdagmorgon for jag sedan till Åkersberga var jag träffade Fredrik. Vi stod bl.a. på bryggan och tittade på den vackra skärgården. Mot kvällen började hans familj komma hem och de var alla jättetrevliga människor, speciellt piggade deras glada fyra-åriga bror upp min dag. Sedan for vi till församlingens ungdomssamling i Åkersberga centrum. Det var ett ungt gift par som gav råd om sällskapande vilket var intressant. Församlingen verkade ganska liten, men en mycket god kristen gemenskap rådde så det var helmi! Även tre killar från Rissne pingstförsamling (Sundbybergtrakten) var och hälsade på så vi talade lite om allmän värnplikt i Finland och om det religiösa klimatet i våra länder.
Nästa morgon förde Fredrik mig till stationen och jag for till Forum Nacka för att sköta om ärenden. Där kom jag att fundera över hur tråkig stämningen är i de svenska köpcentren, alla verkar ha någon enorm konsumtionshysteri trots att utbudet där verkar mycket mindre än exempelvis i Jumbo (som dessutom känns mycket trevligare). Nåjoo, må de ha sin köpfest, men hoppeligen finner de någon dag Jesus som kan fylla det enorma vakum som materialismen lämnar efter sig. På kvällen träffade man igen bekanta och dagen därefter var det tillbaka till Hesa.
På söndag var det sista gången man åkte tillbaka till milin var veckan bestod av att bära alla sina saker till rustförrådet och av att mottaga spaka. På torsdagen var det sedan sista adjö till brigaden, inte en dag för tidigt. Sista månaden kändes verkligen enformig, men trots det mindes jag de goda tiderna där och tog farväl av många människor som blivit mig nära och kära. Vissa kommer jag att se åter, vissa knappast mer. KBG blev även bakom, må Herren välsigna att det skall bli till uppbyggelse för de nuvarande och kommande beväringarna. Cirka 210 dagar fungerade jag som bevpastor där. Trots att det varit tungt kändes det även inspirerande och jag anser mig ha hedrat veteranernas minne bäst genom att fungera i just den tjänsten.

På påsken for jag till Easter Conference i Vasa vilket var riktigt härligt. Jag fick träffa Tiainen och Gädda och prisa Herren tillsammans med Ohi on-crewn Natte och Petter. Man lärde sig känna många nya människor och man kunde prata om viktiga trosfrågor:) Speciellt konstruktiv kändes hemresan då man satt och visionerade om framtiden med Natte. Det känns att Gud har lagt många saker på mitt hjärta, nu är det bara att börja ta itu med sakerna! Överlag har det kännts jättefint att leva på sistone, speciellt med den vetskapen om att man är frälst, halleluja! Det är så verkligt att man före läggdags bara kan falla ner på golvet och skratta av glädje och prisa Herren och be för vadsomhelst som man funderar på.
Jättehärligt har också varit att få vara tillbaka till Markus församling och ha sina vänner nära sig. Gemenskapen bygger upp så mycket. Nu har jag och Henrik även gett oss in på cell-ledarutbildningen som verkar riktigt spännande. Jag känner till konceptet redan från militiden, men att få se hur det fungerar i praktiken är megaintressant!

Imorgon bär det av till Jyväskylä för en begravning. Tyvärr kan jag inte komma på missionsprovinsmötet som verkar intressant. Borde komma tillbaka på söndag kväll. Herren med er kristna bröder och systrar!