Nu byri he bli dags fö hedi loman!

Hehhej! Äntligen får man skriva blog igen! Måste snabbt ta och uppdatera vad som hänt på sistone. Förra väckan har jag redan hunnit glömma, men veckoslutet kommer jag ihåg desto bättre. Jag var på kommendering till Åbo och han snabbt träffa Otto på TF. Det var intressant att se var man skall studera. Otto hade just varit på en lärorik och inspirerande lektion som handlade om konsten att studera, helmi!
Jag träffade den gamla beväringspastorn Ulf Sundqvist i kafferummet. Intressant, där satt vi tillsammans, den gamla, den nuvarande och den kommande, om Gud så vill :) Det skall nog bli roligt sen när så många vänner kommer till milin, hoppeligen kommer Otto sedan till pastorskansliet och arbetar så kan vi flippa tillsammans. Det blir nämligen ibland ganska tråkigt att sitta dagarna ensam instängd på ett kontor. Jag hoppas att det skall ordna sig för Otto och att han skall ha en bra tid oberoende om det blir på NylBr eller någon annanstans. Samma önskar jag åt alla andra kompisar likaså. Ajo, Jan, om du läser dethär så kan jag rekomendera 1 Kustkompaniet åt dig, där springer man nog mycket och det är inte lika insane som KJK så om du vill så sök in där!

Jesjess, men imorgon slipper jag till Hfors, så hoppeligen ses vi där! Gud med er!

Om höstdagarne...

Jahas, då är man tillbaka på brigaden efter HD utan någon loma och nästa är långt borta i horizonten verkar det som. Jag vill tacka alla mina kära vänner från såväl Nyland som Pampas som var med under tillfället och KBG-killarna utan vilkas hjälp inget skulle ha fungerat(dvs för arrangörerna, hihi). Det var jättekul att ses!
Dessvärre var veckoslutet för min och KBG-killarnas del i övrigt ganska "hajoo"" som man i armén säger. Köket tog praktiskt taget all vår tid och vi han inte vara med på programmet. Meningen var att vi även skulle i vanlig ordning ha haft en liten show på lördag kväll, men alla var så trötta att vi inte orkade. Fastän detta var den tyngsta kommenderingen vi haft fick vi ändå minst tack för den. Naturligtvis var Kalle Sällström och Lukas Snellman (huvudarrangörerna) tacksamma, men av deras underordnade fick man helatiden höra små pikar emot oss! Personen som var ansvarig för köket var nästan lika otrevlig som en stamanställd militärperson vid Dragsvik. När vi åkte med tåget mellan Åbo och Karis blev vi redan rädda för att han skulle komma emot oss i uniform och säga att han skall börja jobba vid Brigaden! Nå, skämt som skämt, men HD var faktiskt ganska tungt för KBG.
I övrigt hade programmet visst blivit bättre i år, vilket ju är positivt. Hoppeligen fortsätter denna utveckling och inom några år kan man säga att dehärär sannerligen lutherskt!
Jess, jess, men jag önskar det bästa och Herren med er! Kommer på loma sen när enheten någongång i framtiden slutar reta mig och släpper mig FRIIIII!!!!!!