Semester

Jeps, då har en ny vecka påbörjats och nya visdomar har den fört med sig. Förra veckan var min sista egentliga vecka i militären och det känns nog supercool! Nu återstår bara att lämna in allt stuff som man i tiderna kvitterat ut därifrån, sedan är det bara att vänta på det magiska datumet 5.4 då det är över för gott. Det har varit roligt, men på senaste har saker och ting börjat få en så stark bismak av trä att det känns att man måste börja se frammåt.
Veckoslutet började helt väl med att man träffade Härski och sedan blev man inbjuden med till Filadelfiakyrkan och lyssna på en predikant vilkens budskap var faktiskt givande. Jag gillade att han starkt underströk att under inte sker utan tro som kommer från Gud, för att ifall vi själva försöker tro vill det inte bli till något. Det är bra att få höra om dessa under eftersom den lutherska kyrkans linje i allt högre utsträckning verkar vara att sådana inte sker längre.
På lördag var det film-bastukväll hos Tommy, riktigt kiva. Jag har verkligen saknat denna gemenskap med alla ungdomar i församlingen så det var positivt:) På söndagen for jag iväg till Kyrkslätt och gratulerade min morbror på sin födelsedag, sedan till Haga var Quests bönesamling hölls. Quest är ett verkligen bra initiativ, vi får be att dess ändamål går i uppfyllelse.
På måndagen gick jag med Härski till Viiks bibba och träffade Niko där. Vi inspekterade hans studieplats och åt vid unicafe. Dessa biologer verkar ju ha mera av en stad för sig själva där, verkligen flott! Efter det gick vi till Härski och tittade filmen Metropolis där. Det är en scifi-klassiker regisserad av den österrikiske filmmakaren Friz Lang år 1927 vid Babelsberg Filmpark i Berlin. Man märker att många sammhällskritiska framtidsvisioner har sitt ursprung i denna film.
På kvällen blev det alfafest. Jag blev speciellt intresserad av Allans andakt där han talade om hur även missmod, utan att vi ens kommer att tänka på det, kan vara en synd. Det är ju verkligen frimodighetens motsatts och är till ingen uppbyggelse, utan är bara en form av feghet. Jag märker att jag har blivit mycket starkt påmind om detta på sistone. Min beväringspastorsvän i RUK i Fredrikshamn skickade mig en mail om hur han hade blivit skraj över att så många inte känner Jesus och hans frälsningsgärning, därför vill han nu i sina andakter föra fram frälsningens budskap så starkt som möjligt. Började just fundera över huruvida man själv lyckades med det under sin tid...
Idag bär det av till Stockholm var jag skall träffa vänner och släktingar. Jag kom överräns om att träffa Fredrik Winberg (reservens KBG:are) i Åkersberga. Hans församling har ungdomskväll på onsdag so ai äm loking fåårvard to dät:)

Herren med er! Vi syns!

Utmanad

Jag blev utmanad av Tommy och Jossan.

REGLER:Bloggare som blir utmanade skall skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att detta är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag tycker om att bygga modelljärnvägar och landskap.

2. Brukar ganska ofta cyckla hemifrån till staden under sommarnätterna för att det är intressant att uppleva förorternas tystnad och stadens livlighet i den varma sommarvinden.

3. När jag skall ta en produkt från affärshyllan brukar jag aldrig ta den första, utan föredrar alltid den som är mest i mitten av raden.

4. Jag blev påkörd av vår granne när jag var ute och cycklade en vårdag 1991.

5. En gång tittade jag och min mor ett avsnitt av Teletapit och vi höll på att skratta ihjäl oss.

6. Jag känner mig obekväm i närheten av djur som stirrar hysteriskt och som är färgade i regnbågens alla färger (främst sydamerikanska grodor och fåglar som tenderar vara jätte giftiga). Papegojor har jag dock inget emot.

Jag utmanar följande bloggare:

Wallis
Aneb
Laitiska
Cobson
VH-83
Tripti

Vårfiilis!

Ack sån härlig dag man fått uppleva idag. Sol, lite värme och kyrka. Predikan som Halvar höll väckte faktiskt många tankar, speciellt gällande friden och besattheten. Det att man ser en människa som är oroad över sitt trosliv och upplever en viss oreda i det kan faktiskt vara ett friskhetstecken, medan det som till det yttre ser ut som frid och fröjd kan vara mycket bedragande. Som kristna har vi dock genom den helige Andes kraft möjligheten att genomskåda skillnaden mellan dessa och därmed hålla oss på det rätta spåret.
Gällande besattheten uppmerksammade jag speciellt Halvars jämförande av liknelsen om den orena anden och den nordiska Asa-mytologin. Precis som den orena anden, efter att ha blivit utdriven, söker en ny plats att gå till, men inte finner en utan går tillbaka till den ursprungliga personen (och dessutom med flera andra onda andar), så kommer asa-mytologin att komma tillbaka till Norden som ännu värre efter områdets avkristnande. Asa-tron hade för tio dagar sedan blivit ett officiellt trossamfund i Sverige. :/

I övrigt är allt ganska ok. Den fina solen gör dock att man inte längre har lust att åka tibax till brigaden, utan man skulle vela påbörja några andra projekt och träffa vänner med mera.. Idag borde man dessutom ha röstat, men efter att ha funderat på saken har jag inte hittat något bra alternativ, så jag tror jag låter bli.

Ha det bra och Gud med er! :)