Tvåregementsläran och tanken om en kristen gudsstat (teokrati)

Sedan några veckor tillbaka har det förekommit en rad funderingar kring läran om de två regementena i min vänskapskrets. Läran om de två regementena, som uppstod under tidsperioden 1524-1525, skapades av Martin Luther. Under denna tidsperiod hade nämligen det så kallade "bondeupproret" blossat upp. På 1500-talet hade bönderna det mycket dåligt ställt och därför började dessa kräva bättre förhållanden. Upproret leddes av en viss Thomas Müntzer och till en början förhöll sig Luther mycket positivt till denna folkrörelse.
Det tog dock inte länge förrän folkrörelsen blev en folkresning med mycket våldsamma drag. I sin förskräckelse uppmanade Luther de tyska furstarna att krossa upproret. Uppmaningens resultat blev ett blodbad var Thomas Müntzer, tillsammans med 100 000 andra bönder, gick miste om livet. Luther skulle gärna inte ha sett den utvecklingen, men den formen av befrielseteologi som Müntzer förespråkade kunde han bara inte acceptera. För att förhindra liknande upplopp skapade Luther tvåregementsläran, som enligt gymnasiets religionslärobok Kristenhetens Historia(Ulla-Maria Ahola, Timo Kouki, Miikka Ruokanen, Tapani Ruokanen) lyder på följande vis:

"I det världsliga regementet styr Skaparen med sina lagar, som är skrivna i människornas samvete och förkunnade i Guds ord. Guds lag förpliktar människan att älska sin nästa som sig själv. I den syndiga världen tillåter Guds lag tvångsvälde för att begränsa ondskan och för att skydda de svaga.
I det andliga regementet kommer Gud till de syndiga människorna genom sitt evangelium, nådefull och förlåtande. Om dessa två regementen blandas samman förlorar man evangeliet, där Guds nåd kommer alla till del utan villkor, och det sammhälleliga livet övergår i anarki"

Denna lära kunde uppfattas som en slags teokratisk doktrin för de länder var reformationen genomfördes, Sverige och Finland medräknade. I det nya reformerade statskicket kom inte heller biskoparna att ha någon världslig makt och till en början var det meningen att inte heller furstarna skulle ha makt över kyrkan. Som vi dock vet kom verkligheten att se helt annorlunda ut. Ifall vi jämför Luthers tvåregementslära med Västeråsdeklarationen från 1527 (beslutet om att genomföra reformationen i Sverige), hittar vi mycket få likheter:

1. All mark som givits till kyrkan som donationer skall lämnas tillbaka till adeln.

2. Kyrkans förmögenhet överförs till staten.

3. Kungen är kyrkans överhuvud, inte påven.

4. Guds ord skall predikas rent och klart.

Endast den sistnämnda punkten kan uppfattas som konstruktivt för evangeliet, men även det kom under storhetstiden att tjäna som en uppmaning för att lyda kungen och makthavarna. Därför är det egentligen inte så underligt att de nordiska kyrkorna har blivit sådana de idag är, missförstådda och nedvärderade. Värst kan man säga att situationen blev i Sverige där stormakten rasade ihop och kungen, kyrkans överhuvud, blev en allt mer impopulär figur. När vi sedan kommer till 1800-talet fungerar kyrkan främst som en propaganda-apparat för staten och personlig tro lade man ingen större tyngd på. Detta blev "in" först i och med frikyrkornas ankomst i slutet av samma århundrade.
Just detta händelselopp har fått mig att fundera på hurvida kristendomen egentligen fungerar som politisk ideologi? Vi vet att i många muhammedanska länder fungerar sharia som giltig lag i domstolar, men skulle Bibeln kunna användas som exempelvis lagbok och konstitution i ett kristet land? I denna fråga skulle jag säga att tvåregementsläran är väldigt passande, en sekulär domstol som uppräthåller samhällets ordning, medan Bibelns lag gäller i varje kristens hjärta. Ifall man i exempelvis Finland skulle införa Gamla Testamentets lagar och bestraffningsmetoder skulle det kanske ge ett lite väl strängt intryck. Dock säger jag inte att man som förbrytare icke skulle förtjäna GT:s straff, men det Nya Testamentet framhäver dock inte att GT:s bestraffningsmetoder borde användas i ett kristet land. Efter allt har vi ju Kristus som vår frälsare. Dock har jag svårt och tro att att Matt 5:39 kan eller bör användas som grund för alla domstolsbeslut.
På tal om teokrati, en intressant tanke är om man skulle ha ett presidentval var Jesus skulle ställa upp, så skulle han mån tro vinna? I Finland? Knappast, han skulle väl anses för otolerant och dömande (vilket han ju faktiskt har rätt till!). I USA då? Knappast där heller, tror jag. Jag tittade för en tid sedan på en dokumentär som handlade om dödstraff i delstaten Illinois. Guvernören i delstaten i fråga sade att han skulle gärna se att man i USA inte skulle vara så hämdcentrerade under rättegångarna. Jag säger inte att dödstraff nödvändigtvis är fel, men i många av domstolsfallen som visades i dokumentären påpekade de anhöriga till offren att de inte kan förlåta gärningsmannen, oberoende om han ångrar sig eller inte. Detta är något mycket farligt, inte bara för gärningsmannen, utan även för offren. Ifall vi inte förlåter blir inte heller vi förlåtna av Gud. Därför, om amerikanerna nu är så inrutade i sitt hämdtänkande, så skulle de mån tro välja Jesus?
Naturligtvis skulle Jesus inte delta i ett världsligt val, han styr jorden ändå! Men tanken i sig är intressant, eftersom jag tror att han antagligen inte skulle bli vald mycket någonstans (i alla fall med demokratiska val).

Detta kanske låter lite flummit, men hej! Klockan är 00.35 och imorgon skall jag gå och se på Da Vinci-koden med Tommy och Otto, om Gud vill. (Dedär sistnämnda borde man faktiskt fundera över!)

Det var allt för idag, mors!

Om tankar och bortförklarningar

Idag har jag funderat på hurdan inverkan tankar har på en människas syndighet. Alla vi som går i kyrkan vet ju att vi i syndabekännelsen erkänner att vi med tankar och ord, gärningar och försummelser, har brutit mot Guds heliga vilja. När jag funderade över detta kom jag att tänka på att det inte är första gången jag tänkt på dessa saker. Ifall jag inte fel minns funderade jag mycket på detta kring 2002 vilket då, i anligt avseende, kändes som en mycket svår tid, men som jag senare varit mycket tacksam till Gud för att jag fått uppleva.
Personligen hade jag länge en sådan bild av att tankar var något man inte riktigt kunde härska över. Jag antar att mången människa har upplevt det som även jag så ofta har gjort, nämligen att man tänker att man inte borde tänka något syndigt, men i samma ögonblick har man gjort det. Efter att man tänkt tanken börjar en kamp inom en. Först försöker man tysta ner tanken, men sedan tänker man att skadan är redan skedd och börjar istället grubbla över vad Gud nu säger om detta. Fastän jag som kristen är mycket medveten om att synd är synd och då en sådan har begåtts kan man inte göra något annat än be till Gud att han skall förlåta missgärningen för Kristi skull, brukar jag ändå oftast först försöka hitta på en bortförklaring till varför det skedde, konstigt nog!
Att hitta på en ursäkt är dock inte i något avseende konstruktivt. Det leder vilse, distanserar oss ytterligare från Guds plan och därmed leder oss till det värsta brottet: att vi inte tar emot Jesu Kristi dyrbara frälsningsgärning. Ja, sökandet av ursäkter är inget annat än slöseri av tid man istället skulle kunna använda till att leva i Guds förlåtelse. Ändå är det något gällande syndiga tankar som väcker den elaka rösten inom mig. "Det är bara tankar, du kan inget åt det!, Endast onda handlingar räknas!, Ifall även tankar räknas så är nog Gud småpetig!"
Hur är det då, räknas även tankar? Förr uppfattade jag tankeverksamheten som något slags klottpapper var man skisserade och utformade sin personlighet, men i och med att jag vuxit i tron har denna bild blivit allt mer ofullständig inför mina ögon. Den primära orsaken att jag ändrat kurs i denna fråga är att Jesus i Matt. 12:33-37, bättre känd som liknelsen om trädet och frukten, tar upp tankarnas förhållande till människans yttre personlighet:

"Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas"

Med dessa ord som Jesus uttalar kan vi förstå att det är just tankarna som utformar ens personlighet, och just därför är det viktigt att ha ett rent och klanderfritt sinne. Naturligtvis är det inte möjligt för oss att uppnå detta tillstånd i vårt jordeliv, men vi skall sträva till det. Ifall vi döms på basen av våra gärningar, så hur mycket mer inte då på basen av våra tankar som ger upphov till gärningarna? Pris och lov vare Herren Jesus Krist som tagit på sig våra synder till vår frälsning så att vi må evigt få leva!

För övrigt vill jag tacka alla som varit med på bibelstudiet denna vår! Det var jättegivande och jag ser fram emot nästa runda på hösten, ifall Gud tillåter oss att uppleva även det. Jag vill speciellt tacka Henrik för att vi fått samlas i hans lägenhet och för alla de visa (och även de inte så visa) ord som han delat med sig. Jag vill även tacka Jan, Hanna och pH, vilka jag känner stor andlig avundssjuka för. En sådan stark kristen hjälpsamhet och gästvänlighet som deras bör vara till exempel för alla oss kristna ungdomar, som dessvärre blir allt färre.
Tack även till Otto, vars humor har piggat upp omgivningen (i alla fall mig) så starkt. Det samma gäller även Benji ( som snart kommer att få vägleda mig även i det världsliga regementet), Mannu, Niko, Tommi, Anu och alla andra besökare! Hoppeligen växer denna grupp så småningom så att även många andra skall få dela med denna glädje vi fått känna!

Allt väl och detta för idag, ajöss!

Instiftelseord

Hej och välkommen till min blogg! Denna sida har jag skapat för ändamålet att publicera egna tankar och funderingar, vilka antagligen främst kommer att kretsa kring religiösa frågor. Från tid till tid kommer det garanterat även att förekomma texter av sekulär karaktär, lite beroende på mina personliga intressen. Oseriösa texter om min vardag vill jag försöka undvika ifall det inte är något mycket speciellt som även läsaren kan ha nytta av.
För övrigt kan jag säga om mig själv så mycket att jag är 19 år gammal och kallas för Mokus av dem som känner mig (jag hade egentligen tänkt namnge bloggen Mokus blog, men det fanns redan någon i Tyskland med det namnet, tusan också!!!). Jag är född i Uppsala, Sverige 1986, men flyttade till Finland i mitten av 90-talet och bor numera i Helsingfors. Under senare tid har det dock blivit av att pendla en del länderna emellan av en och annan orsak. Jag har just slutfört min tid i gymnasiet och skall utdimiteras den 2.6.2006. Jag är Lutheran till konfession, men hör till den kategorin i kyrkan som anser att Bibeln är det enda rättesnöret var Guds vilja tydligt och klart kommer fram. Detta är något jag även tänker framhäva på denna blog.
Till mina intressen hör därför givetvis Bibeln och uppräthållandet av min tro. Jag är även intresserad av annan kristen litteratur, speciellt uppbyggande sådan. Till mina mera sekulära intressen hör bland annat elektronisk musik och sällskap med mina vänner. Jag skulle även gärna lära mig prata flytande det tyska språket och även lite nederländska. Jag har även varit angagerad i att göra filmer tillsammans med Henrik Lampikoski och några andra vänner.
Jag är även mycket intresserad av historia, enligt vissa till och med lite för mycket, men visst lönar det sig att sätta sig in i det! På så sätt får man ett bredare perspektiv på varför världen ser ut så som den gör.

Hoppeligen finner ni mycket av intresse på denna blog!