Tvåregementsläran och tanken om en kristen gudsstat (teokrati)
Sedan några veckor tillbaka har det förekommit en rad funderingar kring läran om de två regementena i min vänskapskrets. Läran om de två regementena, som uppstod under tidsperioden 1524-1525, skapades av Martin Luther. Under denna tidsperiod hade nämligen det så kallade "bondeupproret" blossat upp. På 1500-talet hade bönderna det mycket dåligt ställt och därför började dessa kräva bättre förhållanden. Upproret leddes av en viss Thomas Müntzer och till en början förhöll sig Luther mycket positivt till denna folkrörelse.
Det tog dock inte länge förrän folkrörelsen blev en folkresning med mycket våldsamma drag. I sin förskräckelse uppmanade Luther de tyska furstarna att krossa upproret. Uppmaningens resultat blev ett blodbad var Thomas Müntzer, tillsammans med 100 000 andra bönder, gick miste om livet. Luther skulle gärna inte ha sett den utvecklingen, men den formen av befrielseteologi som Müntzer förespråkade kunde han bara inte acceptera. För att förhindra liknande upplopp skapade Luther tvåregementsläran, som enligt gymnasiets religionslärobok Kristenhetens Historia(Ulla-Maria Ahola, Timo Kouki, Miikka Ruokanen, Tapani Ruokanen) lyder på följande vis:
"I det världsliga regementet styr Skaparen med sina lagar, som är skrivna i människornas samvete och förkunnade i Guds ord. Guds lag förpliktar människan att älska sin nästa som sig själv. I den syndiga världen tillåter Guds lag tvångsvälde för att begränsa ondskan och för att skydda de svaga.
I det andliga regementet kommer Gud till de syndiga människorna genom sitt evangelium, nådefull och förlåtande. Om dessa två regementen blandas samman förlorar man evangeliet, där Guds nåd kommer alla till del utan villkor, och det sammhälleliga livet övergår i anarki"
Denna lära kunde uppfattas som en slags teokratisk doktrin för de länder var reformationen genomfördes, Sverige och Finland medräknade. I det nya reformerade statskicket kom inte heller biskoparna att ha någon världslig makt och till en början var det meningen att inte heller furstarna skulle ha makt över kyrkan. Som vi dock vet kom verkligheten att se helt annorlunda ut. Ifall vi jämför Luthers tvåregementslära med Västeråsdeklarationen från 1527 (beslutet om att genomföra reformationen i Sverige), hittar vi mycket få likheter:
1. All mark som givits till kyrkan som donationer skall lämnas tillbaka till adeln.
2. Kyrkans förmögenhet överförs till staten.
3. Kungen är kyrkans överhuvud, inte påven.
4. Guds ord skall predikas rent och klart.
Endast den sistnämnda punkten kan uppfattas som konstruktivt för evangeliet, men även det kom under storhetstiden att tjäna som en uppmaning för att lyda kungen och makthavarna. Därför är det egentligen inte så underligt att de nordiska kyrkorna har blivit sådana de idag är, missförstådda och nedvärderade. Värst kan man säga att situationen blev i Sverige där stormakten rasade ihop och kungen, kyrkans överhuvud, blev en allt mer impopulär figur. När vi sedan kommer till 1800-talet fungerar kyrkan främst som en propaganda-apparat för staten och personlig tro lade man ingen större tyngd på. Detta blev "in" först i och med frikyrkornas ankomst i slutet av samma århundrade.
Just detta händelselopp har fått mig att fundera på hurvida kristendomen egentligen fungerar som politisk ideologi? Vi vet att i många muhammedanska länder fungerar sharia som giltig lag i domstolar, men skulle Bibeln kunna användas som exempelvis lagbok och konstitution i ett kristet land? I denna fråga skulle jag säga att tvåregementsläran är väldigt passande, en sekulär domstol som uppräthåller samhällets ordning, medan Bibelns lag gäller i varje kristens hjärta. Ifall man i exempelvis Finland skulle införa Gamla Testamentets lagar och bestraffningsmetoder skulle det kanske ge ett lite väl strängt intryck. Dock säger jag inte att man som förbrytare icke skulle förtjäna GT:s straff, men det Nya Testamentet framhäver dock inte att GT:s bestraffningsmetoder borde användas i ett kristet land. Efter allt har vi ju Kristus som vår frälsare. Dock har jag svårt och tro att att Matt 5:39 kan eller bör användas som grund för alla domstolsbeslut.
På tal om teokrati, en intressant tanke är om man skulle ha ett presidentval var Jesus skulle ställa upp, så skulle han mån tro vinna? I Finland? Knappast, han skulle väl anses för otolerant och dömande (vilket han ju faktiskt har rätt till!). I USA då? Knappast där heller, tror jag. Jag tittade för en tid sedan på en dokumentär som handlade om dödstraff i delstaten Illinois. Guvernören i delstaten i fråga sade att han skulle gärna se att man i USA inte skulle vara så hämdcentrerade under rättegångarna. Jag säger inte att dödstraff nödvändigtvis är fel, men i många av domstolsfallen som visades i dokumentären påpekade de anhöriga till offren att de inte kan förlåta gärningsmannen, oberoende om han ångrar sig eller inte. Detta är något mycket farligt, inte bara för gärningsmannen, utan även för offren. Ifall vi inte förlåter blir inte heller vi förlåtna av Gud. Därför, om amerikanerna nu är så inrutade i sitt hämdtänkande, så skulle de mån tro välja Jesus?
Naturligtvis skulle Jesus inte delta i ett världsligt val, han styr jorden ändå! Men tanken i sig är intressant, eftersom jag tror att han antagligen inte skulle bli vald mycket någonstans (i alla fall med demokratiska val).
Detta kanske låter lite flummit, men hej! Klockan är 00.35 och imorgon skall jag gå och se på Da Vinci-koden med Tommy och Otto, om Gud vill. (Dedär sistnämnda borde man faktiskt fundera över!)
Det var allt för idag, mors!