In the Navy...

Hej allesammans! Igen har det gått säkert en månad sedan jag sist skrev något, men det finns orsaker till det. På måndagen två veckor sedan började nämligen min värnplikt och jag har suttit fast i Dragsvik sedan dess. I fredags kom jag dock ut på permis och sitter nu hemma och har full rave igång (=sitter vid datorn och lyssnar på Trance, jee!). I övrigt har det tills vidare varit riktigt trevligt i militären, bortsett från de 100000000000 svordomar man hör dagligen och vilka sedan sitter fast i tankarna dagen lång, dessvärre. Naturligtvis är livet mycket mer punktligt på Granatkastarkompaniet än vad det är på skriba-lägren och man skriker (en aning) mer i stugorna.
Mina stugkamrater är mycket trevliga fastän man har svårigheter att förstå pampesiskan, men inga problem! Vi helsingforsare började sätta ihop en ordlista: pampesiska-svenska. Dessvärre känner knappt någon av stugkamraterna till Kristi frälsningsgärning, utan de förhåller sig negativt till Gud överlag. Vi kan endast be att även för dessa skulle trons väg öppnas så att de skulle ärva frälsningen.
Nu när jag ändå är inne på trons frågor kan jag likaväl berätta att vi en dag var ute (hela plutonen) och pyssla med våra vapen. Då kom fru Löjtnant och sade att jag skulle gå till militärpastorn och tala med honom och det gjorde jag. När jag kom in i hans rum blev kulturchocken stor. Jag satte mig ner i en bekväm fåtölj och pastorn frågade mycket om hur allt känns. Det var mycket ovant eftersom vi oftast sitter på hårda trädbänkar och ingen frågar hur det känns. Efter det bad vi och oj så det kändes befriande! Pastorn verkar mycket sympatisk. Jag fick en bra bild av honom redan i Pörkenäs och den har blivit ännu bättre. Han har i alla fall på ett underförstått sätt tagit avstånd från utomäktenskapligt samlag, preventivmedel och abort under GrkK:s pastorslektion.
Benjamin Sadell är även i min pluton som chef för den brevidvarande stugan och det är fint. Han och de andra undersergeanterna har skött sitt arbete väl hittils. Nästa vecka blir det dock hårdare. Vi skall ha skjutövningar och dyligt, vilket jag inte ser fram emot eftersom jag inte ännu riktigt kan hantera vapnet, men vi får se vad det blir av det.

Det var allt för veckan, hörs hoppeligen snart igen!