Insomniak

Darn också! Jag kan inte kommentera andras bloggar, beror på dendär övergången till Google account som jag höjde verop över någon vecka sedan. Dagen har i övrigt annars också varit lite sådär...
Allt började med att jag vaknade klockan tre för att dejourera efter tre timmars sömn (inte direkt den optimala tiden efter lång kvällspermission). Men det var helt bra i sig, man han be under den tiden och fundera över saker (för visso ganska surrealistiska sådana). Klockan 05.45 blickade man över staden som började vakna. I Stabsskvadronen börjar lamporna tändas och inom femton minuter står beväringarna redan ute på gården. Det stämmer nog att världen alltid ser lungnare ut när man tittar på den uppifrån, ja det räcker till och med att man är på underofficerskolans sjätte våning för att inse detta!
Nåjoo, men sedan började lektionerna som var riktigt långdragna och man kände sååå ingen inspis för att gå igenom någoslags kartor över fiendens anfall och framfart i Tavastlandstrakten. Med tiden började sömnbristen göra sig påmind och så svävade man runt ett tag och kände sig så totalt frånkommen. Till sist kronades dagen fortfarande med att militärpastor Lilja började framföra sina tankar om hur kyrkan borde vara öppen för alla och hur vi bör inse att bibelns tid var en annan och hur vi bör koncentrera oss på att leva här och nu osv osv...
I och för sig ville jag på ett hövligt sätt ta upp aspekten om att Guds ord inte bör uppfattas som föråldrat, utan som evigt och inte tidsbundet, men för tillfället var jag så trött och okoncentrerad att det antagligen bara skulle ha varit till mer skada än nytta.
Sorligt nog lyckades jag inte fixa någon vikarie till KBG denna vecka, vissa är i vakt, andra behagar tydligen bara inte svara på mina meddelanden...Men nästa vecka en ny omgång!

Valentine´s Day

Jeps, idag är det vänskapsdagen och jag har namnsdag. Dagen till ära bjuder Norra Karelens brigad och Tavastlands Regemente på kaffe och bulla hela dagen, jippii!! Idag har vi igen suttit på lektioner hela dagen och bekantat oss med själavård och andaktshållande under krigstida förhållanden. Bland annat fick vi höra om Aarne Juuttilainens (a.k.a "Marokon kauhu")kompani. Dessa hade under vinterkriget en militärpastor som höll en andakt trots att kanonkulorna flög över dem.
I övrigt har undervisningen kanske varit lite väl teoretiskt, och nu måste jag tillbaks, så glad vänskapsdag kära vänner!

VPDK 2 meininki

Efter ett härligt veckoslut vaknade jag idag klockan fem och for iväg till milin. På tåget blev jag så klart tvungen att byta plats 1000 gånger pga ingen platsbiljett, men det gjorde inget! Jag träffade en mycket trevlig skotsk man som jag kunde tala med en stund. Vi pratade bland annat om hans hemstad Edinburgh och om den allmänna värnplikten i Finland. Han skulle till polytekniska i Lahtis för att undervisa.
Vid Lahtis station väntade en undersergeant som körde mig till Hennala var jag träffade bevpast aspirant Löhönen som man inte sett på en tid. Han hade kommit redan dagen innan pga den långa vägen från Kajaani. Sedan kom Henri, Johannes, Lauri och Joonas en timme försenade, men no problem! Rakt därpå deltog vi i någon jätte inspirativ föreläsning om något ämne jag inte längre kommer ihåg, eftersom det inte på raken hade något med vår verksamhet att göra, ändå var vi beordrade till den! Premiärlöjtnanten som höll lektionen verkade inte allt för inspis heller...
Senare på dagen var det dags för tupplur och alla andra beväringspastorer kunde inte tåla all den mängd mögel och damm som finns i kompaniet (AUK). Det är remont på gång där, ändå ser det helt bra ut jämfört med den kasern jag bott i Dragsvik. Efter tuppluren ringde Wekkis och sade att han är också på regementets område, så vi träffades vid matsalen och han höll ett litet föredrag för oss om hur det är att studera teologi. De andra beväringspastorerna tyckte att han verkar vara mycket vis när det kommer till lärofrågor och det kan jag också konstatera.
Imorgon håller militärpastor Timo Lilja ett lååååångt lektionspass för oss, men det brukar vara helt intressant att höra, ifall man har haft en god natts sömn!

Herren med er, vi ses!

Bra WL

Ojjoj så dehär var ett bra veckoslut! Det började med att jag gick på mäkken med Otto, sedan for jag till Härski och vi diskuterade både seriösa och oseriösa saker ända till klockan tio. Nästa dag chillade jag hemma och lyssna på min nya Basshunter-skiva, vitsit att den e helmi! Senare på dagen åkte jag till Härski igen och samma procedur på nytt. På söndagen till kyrkan och därifrån till Härski var vi tittade ett par avsnitt av Dragonball Z och nu är man helt upphakad på det.
Senare på kvällen blev det kväll och bibelstudium var vi läste apostlagärningarnas sjunde kapitel och sedan bad vi och jag och Niko brottades en aning. Efter det for vi igen och titta på dragonball. Jättefin dag asså!
Imorgon far jag till Hämeen Rykmentti i Lahtis och får utbildning om min krigstida uppgift. Bäst är dock att jag får träffa mina kolleger Henri, Johannes, Joonas+ en del andra som jag inte sätt på jättelänge. Trist att man inte ser dem oftare, efterallt är ju Henri och Johannes båda i Sandhamn... Nåjoo, kanske i framtiden.

Jeps men nu är det dags att lägga sig, väckning klockan 04.00 imorgon, Herren med er!

Klotterplank och sinnets interna uppgörelse

Det här är igen en av dedär dagarna då kylan biter sig in i hjärnan så att man inte kan tänka klart. Bättre är denna dag dock än gårdagen, det är ju i alla fall soligt idag. Igår hade man verkligen det värsta möjliga vädertilståndet, kallt och molnigt, vilket annars är ganska ovanligt.
Nåjo, igår fick jag skjuts av Tommy till brigaden, på baksätet hadde vi även Jan som är sjuk. Hoppas blir det bättre med honom. Jag kommer ihåg hur eländigt det var att ha flunssa i milin under hårda övningar och när man inte förstod att sjukskriva sig tillräckligt länge blev slutresultatet katastrofalt. Hoppeligen klarar sig Tommy därute i skogen, han verkade välförberedd.
Denhär dagen har varit ganska intetsägande. Har suttit på kansliet och lyssnat på min nya Basshunter-skiva, den e toppen! Vid sidan av den har jag också lyssnat på Pulsedriver med mera och läst lite i andaktsböcker. Nu sitter jag vid Bevkom och surffar på nätet, hämtade bland annat info om Singapore (verkar som en fantastisk upplevelse!) och Nordamerikas bussindustri (något mindre fantastisk, men intressant ändå). Vid sidan av det lärde jag mig även ett nytt ord: Antropomorfi. Det betyder att man liknar något levande med något annat levande eller någon vara som kan ha liknande beteendemönster som personen i fråga. Eller så uppfattade jag det i alla fall.

Nu går jag och äter vid Dramuke, hejdå.

Skriveri för att fira början av Februari-månad.

Idag skall jag på loma. Helmi. Jag kom just att tänka på att jag faktist för första gången på helt jättelänge också kommer att ha en ledig vardag på måndagen! Jag kommer inte ihåg när jag senast skulle ha upplevt en civil måndag, måtte ha varit för ca fyra månader sedan.
Fyra månader sedan...tiden går snabbt, man hinner ju knappt fundera vart dagarna tar vägen! Förr tyckte man att en veckas semester i utlandet kunde kännas lång, nu känns en månad i SA kort. Just när man allt mer har börjat trivas. Livet som Wanha har varit riktigt roligt, man har fått mera ansvar och överlag mera att göra, ändå känner man sig mera fri! Under veckan var jag bland annat med sanitärerna i den gamla matsalen och utbildade rekryterna om de stupades vård. Ett ämne jag hade cirka 45 minuter att bekanta mig med. Ändå började det gå bättre vartefter. Jag uppskattade även att få arbeta med sanitärerna eftersom de är ett riktigt trevligt poppoo och min krigstida uppgift kommer att likna mycket deras.
Imorgon har rekryterna sin edgång då de blir utnämnda till jägare eller pionjärer. Tänka sig att dessa redan varit en månad i tjänst, känns som om de skulle kommit igår. De har alla fortfarande fem månader kvar. För vissa utökas dock tjänstgöringstiden med tre eller sex månader till, vilket i och för sig inte alls är så dåligt. Efter allt är detta lite av en loma från det normala livet. Ingen kommer hela tiden och påpekar att man måste kunna föra en mogen debatt för att få bra vitsord i utbildningen, utan man får vara helt tyst här också ibland, vilket faktiskt känns helt skönt! Ifall det blir diskussion om något kan man svara enligt det humör man råkar vara på och det uppfattas som helt naturligt, dock inte under arbetstid då man måste hålla sig mera skärpt.
Jag vet inte vad det beror på att man råkat falla för detta med militären, kanske är det en beundran för den punktlighet och ordning man själv så brister i, eller kanske är det något genetiskt fel. Efter allt var min morfar premiärlöjtnant vid kasernerna i Tavastehus på 50-talet var även min mor växte upp. Även kusinen min har hamnat på samma banor, som löjtnant vid internationella styrkorna.
Jeps, men nu måste jag iväg och städa stugan, annars får man igen höra av vår käre löjtnant Manninen: skämma dig stuga Jurmo! Nu du se till att sköta dendär lilla homman färdig som jag beonaat!!!